KORRESPONDENS. IV. Det torde kanhända vara på sitt ställe, att, med stöd af den höga auktoritet, som en konungs ord anses innebära, anmärka det skefva och ändamalsstridiga i de sorsok, som öfverallt göras att motarbeta och förhindra de ringare klassernas förströelser och nöjen. Då man eftersinnar, alt såväl det hårdare arbetet, som de största umbäranden och försakelser äro dessa samhällsklassers lott, så att lifvet för dem oftast är rätt dystert och glädjetomt; så borde man ej med klander och ogillande förjaga en oskyldig glädje, eller ett muntrande tidsfördrif för ungdomen, utan tvertom söka, att genom passande omvexlingar i dess nöjen göra dem uppfriskande för bade kroppens och själens krafter. Försökom t. ex. alt återväcka de sista, snart bortdöende ljuden af den ålskeliga sornsängen; upplilva de glada, stärkande folklekarne; förtlj för ungdo