siioch skolhusen, samt alla enskilla bus, förbi bvilka processionen gick, voro illuminerade. På gårdsplatsen utanför skolan stod hela skolungdomen, med blottade bufvuden, uppställd i 2 rader, genom hvilka processionen tågade; likaså gymnasii-ungdomen på platsen utanför gymnasium. En stor menniskomassa gick tyst och sörjande omkring processionen. Med bön och välsignelse slutades den högtidliga stunden. Den 17:de, kl. 44 s. m., vandrade stora skaror af folk uppät Östrabro. Isynnerhet säg man en stor bop prester från de fjermaste såväl som närmaste delarna af stiftet, med sorgen målad på sina anleten, ställa sin gång till Tegnårs sordna bostad, för att visa sin cbef den sista äretjensten. En mängd militärer, länets holding, landtstaten, många ståndspersoner, stadens t. s. borgmästare och borgerskapet, alla den aflidaes underhafvande m. l., hade också inställt sig. För liket prestafverade domprosten doktor Elwgren, och för processionen kontraktsprosten doktor llagelberg. 1 allten mötte skoloch gymnasiiungdowen, företrädde bvardera af sina rektorer. Derester tägade iärarne och processionen, i hvilken näst de sorjande gingo: 1) Domkapitlets ledamöter, derefter gymnasiioch skollärarne, företrädde af äldste konsistorii-ledamoten, prosteu doktor Ablstrand. 2) Häradsprostarna och öfriga presterskapet. 5) Herrar militärer och adelsmän. 4) Standspersoner. 5) Borgerskapet, och 6) biskopens underhafvande. En stor menniskomassa, slorre än någon här förut setts, var samlad. Vid inträdet i kyrkan spelades af kronobergs regementes musikkorps, i sörening wed orgelu, den sorgmusik, som hördes vid Thorwaldsens begrafning i Köpenhamn. Hela processionen uppträdde i koret. Statsrådet, biskopen d:r Heurlin höll liktalet öfver de orden: lIvi söken J de lefvunde bland de döda? och skildrade på ett skont och träffande sätt den aflidnes lörtjenster och dygder såsom biskop, ephorus, skald, vetenskapsman och enskilt. Flere gånger afbröls talaren af sin djupa rörelse, som meddelade sig åt bvarje närvarande, Personalierna, författade af hist. lektorn, mag. Rappe, framställde i ett vackert föredrag en lika sann som trogen bild af den store mannen. slögtidligheterna i kyrkan, till hvilka också horde en kantat, siutades ej förrän kl. half 4, då kistan bars ut på likvagnen och, efter ankomsten till kyrkogården, från denna till grafven af sliltets prester. Biskop Heurlin förrättade jordfästningen, som skedde i kyrkan. 3:ne forsattare hade lemnat verser. Vi bafve här aldig upplefvat så högtidliga stunder. Tegner död — Tegnr buren ut till sitt sista hvilorum! En förkrossande tanke! Frid öfver hans stoft! Hans minnestempel —, det skall aldrig ramla, Ty hans och Sverges blifva lika gamla ! (J. B.)