Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1846, sida 1

ningar, medelst hvilkas etill komplett evidens deduceradee resultater bevisningen åstadkommes. I sjette abresvet till Landsorten (som dock egentligen borde heta bref till Dagligt Allebanda) har Aftonbladet böfvudsakligen atill vederläggning upptagit bem; tidnings, mot det rigtade artikel med titel: aAftonbladets politik under de sistå 49 dagarnada, hvilken synes insinuera, att Aftonbladets politik skulle stå i strid mot den moderation, som den liberala press sen iakttagit under den föregående tiden af Konung Oscars regering. Detta erkånner ej ästonbladet. Tvärtom söker det bevisa, ält Allehanda orätt uppfattat bela betydelsen al hvad Altonbladet åsyftat med framhbållandet al de politiska husvudfrågorna, och att; om Allehanda betänkt saken, det bordt finna; att det sjelst i representationsfrågan nu visar en jemkning till höger, som det bör skynda att motivera, eller ock förändra; — Under rubriken a Några ord om orde bar Aftonbladet ganska fromt och beskedligt inledt aJönköpingsbladets proklamation, att det ej vill räknas till de radikale, utan bebagar sjelf kalla sig amoderat liberalt.a På detta sätt blefve anågra ord om orda, blotia ord. Vi trodde, att de sig säkallande aliberalee af moderata nyanser sjellve skulle inse; huru pjåkigt och iokonseqvent de i lång tid handlat och finna nödigt att erkännä beholvet att handla efter de principer, som förnuft och erfarenhet gemensamt visat vara sanna och rigtiga. Vilia de ej det, kunna de likasåväl helt öppet och ärligt; med den gamla Posuidningen, kalla sig aliberalt konservaliva; ty aut det slags moderantism, som häpnär för radikala reformer i samhället, ej är annat än en förklädd konservatism, det hbafva vi rönt allt sedan 4AÄllmäånna Journalense och aGranskarensa m. fl: gyllene tid, under adet gamla systemeta. Den s. k. kamarillapressen kallade sig visst moderat, liberalt moderat o. s. v.; men hvem minnes ej, hurudan den var? Att pästå det de radikala skola vilja overkställbara reformer, för det att deras privilegierade motståndare påstå, att de vilja sådana , det vore alt införa plägseden; alt enhvar skulle uppkallas efter de öknamn ,dem andra behaga gilva. Eller besvara den srägan: hvilka äro väl de reformer, som nu genomgått och ännu genomdrifvas i England, om ej just desamma, som för 15 år sedan kallades radikale? Vi återkomme i en utförligare artikel till detta ämne, Dagligt Allehanda har baft mycket att beställa, för att paralysera aäftonbladetssa bemödanden att väcka Regeringens och Nationens gemensamma uppmårksamhet på nödvändigheten af att styrelsens tendens blifver mera bestämd och motsvarande det allmänna tänkesättets förväntningar. Det är omöjligt; att i en revy solja hela denna vidlyftiga polemik emellan de begge bladen, hvilken likväl icke är utan interesse, såsom betecknande det ännu alltför vacklande begrepp, som hulvudstadens press äger om det representativt-konstitutionella styrelsesättets rätta natur. Vi besare, att, liksom Allehanda misstager sig om Regeringens upprigtiga relormnit i de stora frågorna, har Åitonbladet nog mycken tillit till opinionens kraft att verka på de privilegierade interessenas, ännu i sjelfva Regeringen koncentrerade, inflytelse. bess ständiga återkallande i minnet af aresormvännernasa klass-kannstöperi; dess förordande för nya societetsformer, såsom surrogat för skråformerna: dess ständiga inblandning af kongligheten, der blott fråga borde vara om Svenska Styrelsen såsom en under unions-regeringen fristående afdelning; allt detta ingifver oss den sarhäga, att äfven Assonbladet icke ännu nog insett det mål, hvartill folkkraften hos oss måste sträfva, och hvartill den redan, till följd af tingens egen natur, är stadd på god väg. Vi få väl i detta fall dock trösta oss med den gamla satsen, att Åkommer dag, 2 A 2 E21 — 2 —