vanlottade arbetande klassen, hvars mödosamma sträfvande efter en oberoende ställning och en laglig egendom visst icke skulle underlättas derigenom, att konstfärdigheten, som ofta är dess enda kapital, erholle sjelfskrifna medtäflare i sådana kapitalister, som utan egen skicklighet fika efter upa tillfällen att föröka sin rikedom. Vi kunna derföre icke heller i denna punkt instämma med kommers-kollegii förslag, som tydligen går ut på att framför allt göra blotta kapitalister till handtverksmästare, enär det icke ålägger sådana personer, om de fyllt 24 år, utan endast arbetare, som önska erbålla gesällbref eller mästerbref, skyldigheten att visa betyg och prof på skickligbet i yrket. bet är visserligen af vist att leda kapitaler till bandtverkerierna; men detta ändamäl kan vinnas på ett naturligare och rättvisare sätt, om den skrämessiga lärometboden utbytes mot en fri, om skolorna göra mera afseende än bittills på blifvande näringsidkares behos och om teckniska undervisningsanstalter derjemte inrättas, då äfven bildade och förmögna ynglingar ej längre skola draga i betänkande att på allvar egna sig åt ett handtverk. (Fortsättning följer.)