Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1846, sida 2

Galowie kastade sig med en hofnarrs löjliga åt börder till hans fotter. — Jag har druckit bränvin, jag har rökat tobak och icke satt min fot utom slugan. Peter hade redan höjl koppen, och redan förvred vreden hans drag, men vid detta svar skrattade nan höst och ropade: iu är mig en förträfflig studiosus! I morgon skall min hofmälal e aflåga dig och vi vilja under porträttet skrilva: Detta är en lardomens lurste. Yid detta nådiga skämt skrattade naturligtvis alla åhörarne bligl: Skyldigast. glade att beter tog saken lättare, än då fråga var om Wolkof, som för sin okunnighet i fransyskan blef så pinad at Peter, all han frivilligt gaf sig döden. Under detta samtal hade en page lemnat czaren ell bref, som han genomläste med synb: rt sligande raseri. Den milda husfrun vi ågade knappt mera se på honom. äfven hennes gemål bleknade och visade sig ännu oroligare, än han dessutom hela aftonen varit. 4e eländige ! — skrek nu czaren: — hvem understär sig alt håna min makt? Hör du Glebow? Generalen for tillsammans, men fattade sig genast ach närmade sig monarken. — Hvad förljenar en majestätssörbrytare? fortfor Pelor: — stegel och hjul, icke sannt? — Jo, min herrskare! — svarade generalen tonlöst, och hans gemål gjorde en rörelse, som om hon ville neddigna på. sina knän; hennes hjerta klappade, så alt man såg spetsslöjan syfta sig. — De spelsbofvarne, de Londonerkrämarne! sortsor Peter: — min gesandt har lånat ett par lumpna tusen dukater at de girigbukarne, men som han ej kunde betala straxt vid sin atresa, och de skojarne hafva understätt sig, alt bysätta min representant; men de skola ångra det! Hvad frågar jag efter. deras lagar och deras växelrätt? ÖPröltwing Anna skall hänga alla de skojarne, annars stänger jag mina hamnar för Engelsmännen. Redan vid begynnelsen af detta tal hade den in