SYJELFILEEERESKNAEREEN. Efter Ph. v. Mettingh. Under en kulig natt, i slutet at Mars 1716, glänste alla salar uti general Glebows hus i S:t Petersburg uti skimret af slösande ektärering, och i äfven så slösande fullhet inbjodo alla slags förfriskningar, som dels buro prägel af europeisk kultur, dels af asiatisk yppighet, de hvarken blyga eller lätt mattade gästerne till njutning. Samma groteska blandade smak herrskade i beteende, kläder, älsklingsvanor hos de närvarande, som till en del befunno sig i det obeqväma läget af gammalt styft folk, som man ville tvinga till dans på linan. Peter f, som bemödade sig att med våld och dristushella skrufva upp sin nation på clvilisationens höjder, under det han sjelf äfvenledes vacklade emellan tvungen hyfsning och medsott barbari, hade med herrskarestå imma befallt de artigaste saliskapsformer och förklarat Moskoviterne i vidlyftiga ukaser hvad en assemblee var, huru man daervid hade att förhålla sig, hvilka otillbörligheter man borde undvika och vid sin kejseriiga onåd isynnerhet förbjudit, att supa sig plakat full af bränvin, eller prygla damerna, Dock blef för amalörer af det första nojel ännu alltid ett vidt fält öppet, ty Sjelfherrskaren hade för smärre förseelser inom sållskapslisvet förordnat det egna straffet, all toma den stora örnen — en oerhörd hägare — full af bränvin, och man påstod, att mång za med afsigt selade emot komplimentboken, för alt så angenämt försona sin förbrytelse Lagarne för det fina lefnadsvettet, tydligen tryckte med s gyldne bokstäfver, hängde i praktfulla ramar, på de I mest bemärkbara ställen i salongen; skada var dock att en stor del af de äldre boyarerne icke var synnerligen försaren uti den ädla konsten alt läsa och skrifva. Czaren sjelf hedrade assembleen med sin närvaro, men derigenom blef ei munterheten särdeles befordrad, ty hans raska öfye gångar från skämt till allvar, fruktan för hans handgripliga till