Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1846, sida 3

göra slut på den besvärlige slenden. Andres afsvimnade dock endast häraf, och blef deretter förd lill Cadiz. Efter några veckors fångenskap, lyckades det honom att muta vakten: — och han är nu, som du finner, åter ute i full aclivitet.. . .. Efter erhållande af denna berättelse, förökades mycket min håg alt se den djertve mannen, som bland Spaniens kontrabandister hade förvärfvat sig en så stor namnkunnighet. Min otvannämnde korresperdent gjorde mig en dag sällskap, och vi begåsvo oss af uppåt Gibraltars trappgator till smuglarekaplenens honing. som var belägen i närheten af det Moriska tornet. Han träffades älven hemma; och, som min följeslagare redan var bekant i huset, behö.des icke förebäras något annat skäl för värt besök, än att det intresserade Oss, all en stund så hvila oss under hans tak, språka några ord med honom och höra hans tanka om väder och vind; ty vi ämnade, att, så snart dessa blefvo gynnande, lemna Gibraltar, för alt segla hem. — Man skall se en person i dess husliga lif, om man vill få elt rätt begrepp om desskaraktär; ty der har han lagt af sin yitre, efter verldens fordringar och tvang tillskurna drägt och visar sig i en sil, som öfverensstämmer mera med hans inre natur Delta är lika så visst, som att man, efter några få sådana blickar i en menniska hvardagsförhallanden. lär sig känna henne langt närmare, än efter mangarig sammanvaro endast utomhus och i det allmänna lifvet. Och hvarföre detta? Jo emedan man i första fallet har för sina ögon en lefvande sanning; men i det andra blost en för tillfället och efter omständigheterna tillegnad form. som ofta kan ultrycka något helt annat än hvad den gömmer bakom sig, Derföre har det ögonblick, då jag för första gången inträdt till en person eller en familj under dess eget tak. alltid söresallit mig intressant. Jag har betraktat det säsom en stund af verklig poesi, och aldrig atervändt utan att känna mig riktad i mer eller min