lunta handlingar. Maria och hennes mor hade just kommit på besök till fru Wöodnicka, som nn var på bättringsvägen, då dörren sakta öppnades, oeh in trädde en högtidsklädd, rödskäggig jude, en korpulent judinna och tvenne judefliekor. — Hvad vill ni. Schmul? frågade Kasimir. — Vi önska er lycka, välborne herre! — en stor lycka — högvälborne, nådige herre! en rIiktigt stor lycka, utropade herr och fru Schmul, och de hoppgifvande telningarne af familjen Instämde. — Hvilken lycka? hvad är det fråga om? sägen dål o . — På lotteriet, på lotteriet, har ers nåd vunnit 25,000 thaler! Och Kasimir, som redan bortglömt den köpta iollsedeln, trodde knappt sina öron; — först då han efter några ögonblick hunnit hemta sig från sin öfverraskning, omtalade han för sin mor och de kära gästerna, att han för några dagar sedan köpt en sjerdedels lott. — Först tacka vi Gud, tillade han, och dernäst denna engel, i det han pekade på Elises porträtt, hvars välgörande hand äfven på andra sidan grafven förlänat mig denna lycka. Tre månader efter denna händelse knäböjde Kasimir och Maria vid furstinnan Radziwills graf i Måriakyrkan i Posen, Ur Kasimirs tacksamma hjerta höjde sig en innerlig bön till den Eviges thron, och, djupt vemodig, nedlade Maria på Elises graf de blommor, som samma dag smyckat henne såsoin Kasimirs brud. (C. P.)