Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1846, sida 2

— —— —————— — en viss summa, all månadtligen utgå till den lille Kasimirs underhåll och undervisning. Ofta se vi huru de ädlaste menniskor underkastas en sådan följd af bittra lidanden, att man förledes alt tvisla på Guds försyn och godhet, om icke religionens ljus hade kastat i vårt hjerta denna sträle al hopp, som låter oss vänta lönen tor våra gerningar i en båttre verld. Sedan några år hade utomordentliga olycksfall träffat furst Anton Radzivills så aktningsvärda familj. Den älskvärda och sköna furstinnan Ilelena Radzivill, den äldste sonens gemål, dog, och kort efter henne hennes lilla dotter; deretter lemnade furst Ferdinand detta jordiska och efter honom hans bror, furst Wladislaus, en yngling, som berättigade till de skönaste förhoppningar. Efter dessa smärtsamma olycksfall slutade äfven den olycklige fadren sitt lit i Berlin, Djupt böjd under Försynens skickelser, bar surstinnan Elise de många olyekorna med religiös undergifvenhet; men då hon föriorade sin far, — den far, som hon älskat ölver allt, genomträngdes hennes hjerta, Hennes själ, hela hennes väsende af den förlärligaste smärta. Fr än detta ögonblick var hennes lifskraft bruten; dag från dag försvunno allt mer hennes krafter, och snart holade hvarje timma att blifva den tillbedda furstinnans sista. slvarje morgon underrättade sig den unge Wodnicei. som numera besökte Berlins universitet, om sin välgörarinnas bälnnande, och alltid erhöll han missgynnande svar. Flera manader hade Elises sjukdom varat, då Kasimir en dag, full af sorgliga aningar, begat sig till dd Radzivillska palatset. — Ilolveis och de kunglis Na ekipager fyllde borggården, Berlins beröndasiå läkare lemnade palatset med sorgliga blickar och hofstatens snystningar och tårtyllda ögon lemnale intet tvitvel mer, att furstinnan uppnört att lefm. Sorgsen vände Wednicki tillbaka till sin boning och uppsände till nimmelen de varmaste böner för