ett ögonvittne. För några år sedan läste innevånarne i Sevila en dag till deras stora förvåning följande: När den tredje tjuren har olvervunnit picadorerne och satt påsighäftade bandilleras, kommer en ung herde, som har vaklat den, att inträda på arenan. Han skall närma sig tjuren, smeka den och aftaga bandilleras, den ena efter den andra, hvarefter han lägger sig uppå tjuren emellan dess horn. Denna annons kallade naturligtvis en oerhörd folkmassa till circus. Den tredje tjuren kom in; den hade eu par väldiga born, ock var mycket modig; den uppristade buken på 4 hästar i 4 sprang, blef påsatt bandilleras och begynte att böla. Alldeles emot vanan forsvunno nu alla picadores, och tjuren, som var wWifven ensam qvar på arenan, fortfor all Springa omkring, under det att de blodiga pilarne, som voro fästade i dess hud, rorde sig fram och tillbaka. Plötsligen höres en lång utdragen hvissling. Tjuren standade och lyssnade. En upprepad hvissling fick den all närma sig barrieren. I detta ögonblick sprang den unge herden in på arenan, och kallade på juren med dess namn: Mosquito! M osquilo! Tjuren igenkände sin herre, och kom förmildrad och glad bort till honom. Herden gaf den sin hand all slicka; med den andre började shan att rifva den bakom örat, och det lycktes göra det stackars djuret godt; sedan altog harn försigtigli bandilleras, som hade plågat MoSquilo så mycket, lät den falla på knä, och lade sig på ryggen af den med hufvudet emellan dess horn. Aled stor förnöjelse lycktes tjuren höra på en sång, som kerden sjöng. Ölverraskningen hade hitintills hållit massans beundran tillbaka; men nu bröt den löst med en andalusisk väldsamhet. Man kan ej göra sig något begrepp om denna, om de glådjerop, den yttrar sig uti, när man ej har sett en plaga de toros. Då tjuren, som intill detta ögonblick varit liksom under inslytandet af elt slags Åe 11 före Cortea bijallercp, sen, hade Leled