42ä4. D merne för delta system bestå derutinnan, att man väl, om den historiska rätten besinnes vara stridande mot förnustsrätten och ett lands allmänna vål, bör vara betänkt på att afskaffa eller reformera densamma; men detta fär på intet sätt ske plötsligt, eller våldsamt, eller efter theoreliska principer, utar långsamt, småningom, i ro och stillhet, och alltid så, att af det Historiska endast det rent af föräldrade, murkna, d. v. s. det, som redan öfverlefvat sig sjellt och sålunda blott och bart är en själlös form, skall afskaffas, och det nya alltid byggas på bistorisk grund, såsom den säkraste och mest bepröfvade. Delta system lemnar oss dock, vid närmare estersinnande, oeh sä förträffligt dess maximer än klinga, utan all tröst och tillfredsställelse. Det felas nemligen detsamma ej blott bestämdbet och klarhet, utan äfven en fast grundval; hvarförutan det äfven låter sig tänja, sträcka och tyda, huru som helst; är fullt af motsägelser och kan, alltefter som man behagar sörklara detsamma, tjena till täckmantel och rättfärdigande af både revolutionära och reaktionära stråfvanden. — Hvad är det som är föräldradtocb murk nadt i staten och som sälunda skall eller bör: bortskafsas och skiljas från den friska saammen? — Anhängarne af den förnuftsrättsliga skolan, eller revolutionen si den bemärkelse detta ord här ofvan blifvit taget, nemligen såsom blott motsats till reaktion) skall på denna fråga svara: allt det är föräldradt och hemsallet ät förgängelsen, hvilket är stridande mot Nationens erfarenhet, mot dess, om ock först i sednare tider sorvärsvade, bättre insigter, äfvensom allt det, öfver hvilket den förnuftiga, allmänna opinionen uttalat sin förkastelsedom och hvilket sålunda icke eger någon rot i solklynnet, eller i national-andan. Detta allt bör således undanrödjas, väl icke våldsamt och på en gång, utan på fredlig och laglig våg; men dock icke dröjande, sölande, qvarhållande, utan med en efter behofven afpassad och mot den allmänna opinionens manande röst motsvarande skyndsamhet. Icke en gång den historiska grunden bör belt och hållet öfvergilvas. Allt, som förut blilvit byggdt på densamma, bör, om det befinnes vara godt och ändamålsenligt, qvarstå och underhallas; tillochmed den nya byggnaden bör, så vidt möjligt är, bringas i öfverensstämmelse och sammanbang med de gamla, såsom goda och ändamålsenliga belunna och derföre bibehållna murarne. — Sålunda, såga vi, skulle anhångaren af den sornusisråtisliga eller revolutionära skolan svara. — Deremot skulle vännen af de rättsbistoriska åsigterna, d. v. s. anbängaren af den reaktionära skolan, äfvensom reformisten, gifva ett helt annat svar: AQltingea, skulle de säga, asom icke kan afskaffas nian att väcka motstånd, eler gifva anledning till tvistigheter, är ännu fullkomligt friskt och bör dersore bibehållas. Skulle det dock lyckas vännen af den förnuftsrättsliga äsigten att öfvertyga den om, att detta icke kan vara sor. hållandet, så skola de råda till paltiativer, till lappning och limning och bvitmening och plästring och olverstrykning med den historiska fernissan. Framför allt skola de varna för öfverilning, för brådstörtande skyndsamhet. eMed sörsigtighet och varsamneta, skola de såga, Oabor allt utråttas, atan att någonsin antasta någons rättigheter, eller interessen, utan ati störa någons ro eller maklighet. — Blott småningom, tuppfjät för tuppljät, efter tillräcklig sörberedelse och med enbälligt medgifvande böra, enligt deras åsigter, reformer ega rum, vore de än aldrig så nödvändiga, tidsoch ändamälsenliga. Hvad vill väl, med andra ord, detta säga? Jo, alt de allsicke böra och kunna ega rum: ty vill man ändamålet, så måste man äfven vilja medlen, och lika omöjligt som det är, att med en båt komma öfver en lugn sjö, utan att sätta vatinet i rörelse, lika omöjligt är det äfven att tillvägabringa några genomgripande reformer, utan att stöta någon, hvars interessen och förmenta alagliga råttighetere icke derigenom skulle leda något afbräck. — ss PCR E——— Lr v—V—K—