Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1846, sida 2

de bisallsstorm, som på en gång bröt löst på alla håll. bet var vilda rop, ett sorfärligt stampande med fötterne: alla näsdukarne flögo i luften; ett regn af hattar och cigarrer föllo ned på arenan, Chiclane roen gick rundt omkring, i det han leende och med behag hälsade på folket. Han kastade hattarne, som flere i sin glädje kastal ned till hodom, upp igen, plockade upp cigarrerne, sprang öfver staketet, ooh satte sig till att röka i gången med sina vänner, liksom om ingenting utomordentligt hade händt honom, Man hade snart behof af honom igen; ty den andra fåktningen var förfärligare, än den förste. Tjuren hade emellertid rest sig, gick vacklande elt par steg framåt och sökte sig ett ställe all dö på. 1 följd af en besynnerlig instinkt hos nästan alla dödligt sårade tjurar, släpade den sig bort till en af de dödade hästarne, gick rundt omkring liket, lade sig på det och afsomnade vid sidan af sill offer. Fyra mulåsnor, ulpyntade med bjellror, g sula täcken och röda dofsar, satle i galopp in på arenan, och bortförde på ett par sekunder tjuren och hästarne; sedan kom en karl in, hvilken kastade sand öfver blodfläckarne: Alunda rengjordes circus på ett ögonblick. Den blef är nyo, lillstängd, en annan tjur störtade i full art in på arenan. I tjurläktuingarne gifvas ina mellanakter. Det är märkligt, att tjurarne af samma race och tån samma stall nästan alla hafva samma karakter. Ie 8 tjurar, Don Pinto Lopez levereral till fåktnngen, voro lika farliga, och faran var så mycket större. som Chiclaneroen ännu skulle dräpa 4 tjurar; dt 4 andre voro bestämde för Sobresalienternes värjor. Desse Sobresalienter spela endast en bedröflig roll; när en oOöfvad fäktare under magdens stojande och hyssjande bereder sig till att trotsa en ijur, meddelar ängslan sig till sjelfva åskdarne. Denna fasa har dock något tilldragande me sig, och efter min tanka framkallar en ny maldors brist på öfning en fördubblad själs rö.