22 — FF — I Sverige fanns under den hedniska tiden inzen bestamd gräns mellan särskilta näringsgrevar, Utan befolkningen sysselsutte sig, sa vidt len egnade sig at fredliga yrken, dels med äker)ruk och dess binäringar, dels med handel och sdandtverk utan atskillnad. Städer och handetsUatser funnos visserligen, s:som bekant är, relan da till ett icke obetydligt anal, men deras nvanare utejorde hvarken nagon egen, med särskifta tattigbeter sorsedd, menighet, ej belier voo de de enda, som idkade kopenskap. Junu nindre var handtverk på den tiden en stadsuannanäring; ty med tillbjelp af sina huskartar en tralar tillverkade bonden sjelf, hvad ban af warjebanda slojdalster benolde. Likasom Svenska hopingar aänuu i dag ej sällan uppsta vid narknadsplatser och tingsställen, så uppommo le äldsta kopstaderna, hvilka i landskapslagarna callas köpingar, älven sedan de erlallit sarskild ladsrått, af gamla olser-, tingsocn marknadsmatser samt alven, efter caristendomens insoranle, af biskopssåten. Egentliga stader med egen ag och egen styrelse borjade deremot i allmanret först under det 15:de och 14:de seklet bar landet uppkomma till lolje af utländskt, sorychsa deras lagar visa omisskänneliga spar. Wisy och nagea al de skanska ståderna, hvilka tiligast kommo i beroring med Tyskland, äro ih vål åldre. Den sorstnamnda staden var redan 41:te arhundradet, om ej sorr, medelpunåäten för Östersjonandeln, och i det soljande seklet borade kopmån från det norra Tysklands då uppsomstrande sjostader, isynuernet fran Lubeck en Bremen, att besoka denua stad och der boalla sig. Då sramtingarna snart utgjorde en nsenlig del af stadens befolkuing och ungo andel i dess styrelse, sa maste de nödvändigt iflea rigtningar inverka på stadslifvets utveckling. å Skanes kuster idkade slera Tyska stader siliiske i borjan af 15:de arhundradet. beras sihelägen eller siskarebodar vid Skanör och Falterbo uppvexte till sjellständiga stader med egna Tyska embetsmäån och egen, nåstan oinskränkt urisdiktion. be bandeistriveter, Läbeckarne i lute af 12:te och borjan al A5:de arhundradet vunno i Sverige, delades suart af flera Tyska släler och utvidgades under det 14:de seklet derhån, att framlingarne lingo bosätta sig ide Sveuha ståderna, der de nu blelvo sa talrika och näktiga, att hälften af rädsplatserna af dem beladdes. Ett bland de förnämsta medlen, hvargenom de utländska kopmännen i Sverige, sa räl som annorstädes, belästade sitt herravälde ch silt inflytande i olsrigt, var gilleväsendet. De maste lisligt känna behofvet af en närmare orening till inbördes bistånd i ett främmande and med våldsamma seder, och dit olversorde e dersore sadana gillen, som förut i deras hemand funnos. Regenterne gasvo dem tillstand att halva egna gillehus, der samfundets sjelfvalda oreståndare algjorde medlemmarnes inbördes tvister efter deras eget lands lagar och plågseder, och gillehuset blef medelpunkten för mänga anra gardar och sorradsbus, dem främliagarne örvärlvade, hvarester de såsom fastighetsägare eltogo i städernas styrelse. I Wisby hade Tyka köpmän från de särskilta städerna hvar för ig sitt gille och gillehus, sitt kontor och sin sömpagnigard, hvaraf stadens hus och gator åna till nyare tider bibenallit namn. Bit ar 1329 f Läbeck stadfästadt gillestatut for Tyska kopnån, som besökte staden Malmö, är ännu i bevall, och man kan taga för afgjordt, att uländningarne allestädes i Sverige, der de i storre månad insunno sig, genom dylika samfund grundlagt sitt valde. Ett bevis derpå finnes vid Stora Kopparberget. Lubeckarne, som der bosatt sig, erböllo är 4344 af konung Magnus Ericsson bemm Handtverksskränas duuDDhIAOmS:t.) nämligast tyskt och danskt, inflytande, hvaraf :