SA ——— SS oo AS eC —22— C8p Till Herr Tusldistriktchefen i vestra distriktet. Sedan hr distrikt-chesen, i följd af erhållen remiss å vaktmästaren J. F. E. Olssons mot inspektoren för hamabevakningen i Gotheborg, tullsorvaltaren O. Rydholm, vid mönstrings-sorrättning den 28:de sistl. Juli undertecknad general-tull-direktör tillställde anklagelse-skrift, iusordrat bemålde tullforvaltares sörklaring osver hvad Olsson lagt honom till last, har herr distriktchesen under den 27:de sistl. månad inkommit med eget yttrande och dervid insändt de till malet hörande handlingar, hvaras inhemtas, alt vaktmästaren Olsson, som åsystat rättfärdiga sig med hänsigt till lulllorvaltaren Rydholms anmälan mot honom den 8:de Juni innevarande är, det han vid uppgilvet tjenstgöringstillsalle vägrat deltaga i rodd, från byilket tjenstebestyr Olsson på formenta skäl tror sig höra befrias, uti ilragavarande skrift mot tullförvaltaren Rydbolm för tjenstemissbruk framställt 8 särskildta anklagelsepunkter, dels, enligt innehället af de 6 forsta, afseende att Rydholm till egen nytta användt underlydande roddarkarlar, hvarigenom vaktmåstarne måst förrätta de tjensteg söromål, som ålegat de lorre, och dels innesattande i 7:de punkten angilsvelse, på grund af hvad allmänt skall berättas, att Rydholm mot gällande förbud sortvarande uppbär sportler, eller så kallade vieationspenningar, samt jemlikt 8:de punkten anmärkning dera, att Rydholm är delegare i fartyg, oaktadt sådant for ea tulltjensteman förmenades icke vara tillåtet. betta med öfriga iunehallet af handlingarne har, efter det advohalssiskalskontoret blifvit i ämnet hördt, Kongl. Generaltullstyrelsen tagit i bebörigt öfvervägande, och betråslande först vaktmästaren Olssons klagan ofver roddarekarlarnes obehoriga användande till enskilta bestyr, och, sasom en sloljd deraf, vaktmästarnes betungande med göromål, som tillhöra roddarekarlarne, hvilket anmärkte sörhallande Rydholur bestridt, så ock da Olsson härutinnan icke uppgilvit eller åberopat nagon bevisning, och herr distrikt-chefen sorklarat sig vara osfvertygad, att om Rydbolm, då roddarekarlarne varit frie fran tjenstgoring, begagnat dem i enskild väg, detta icke skett utan att de erhallit nöjaktig vedergölluing, ålvensom att bulvudalsigten med anklagelsen vore, att i tjenstgöringssorhallanderne emellan vaktmåstarne och roddarkarlarne vinna jemukningar, dem herr distriktebefen efter besogenhet eger tillvagabringa, anser, i ealighet med hvad advokatliskalskontoret i denna del yttrat, Kongl. Generaltullstyrelsen åå sin sida nagon åtgärd i anledning häraf icke pakallas. Hvad angår anmärkningen dervid, att tullförvaltaren Rydholm, är lartygsdelegare, sinner kongl. General-tullstyrelsen, lika med advokatslskalskontoret, alldenstund Kongl. koumersekollegium för Rydholm utfärdat sribres a hans skeppsdelar, och nagot bestämdt förbud för tulltjenstemän att reda i skepp icke eger rum, att denna anmärkning icke förtjenar asscende, helst, efter hvad herr distriktehelen upplyst. Rydholm af granolagenhet icke sjell alvisiterar de 5:ne fartyg, hvaruti ban eger del, och bevaknings-inspektionen blitvit bärom af herr distriktchelen särskildt förständigad. Vidkommande deremot anklagelsen, att tullförvallaren Rydholm, i strid mot sportel-sorsattningen, fortfarande å de flesta fartyg uppbär s. k. visitationspenningar, hvilket vaktmästaren Olsson sormalt sig kunna genom fberopade personer styrka, så enär Rydholm, ehuru nekande sig hafva begärt eller å fartyg upburit visitationspenningar, uttryckligen nedgilvit, att ban emottagit gålvor, som för skyndsamhet eller ospard möda vid expedierand:t, skeppare eller skeppsklarerare honom tillstält, finner styrelsen Rydholm sämedelst balva gjort sig skyldig till bestrassning för öfverträddse af det i hongl. kungörelsen den 5 December 4842 under litt. C. stadgade förbud, äfvenom af 205:te 2 i tullverkets tjenstgöringsreglememe af den 4 AltaAhar 10241 AAA W:: OOAU4AmnA.