Under det Konungen belann sig vid statyen, defilerade lrupperas förbi Hans Maj: t och statyen, hvarefter Konungen ater intog sin plats i den Kongl. logen, och solksången afsjöngs från musikläklaren. slögtidligbeterna asslutades med kanonsalut, och da Konungen och Drottningen återvände till sina boningar, paraderade truprerne derutansoc. Konungen bor i grefve von Schwerins hus, Drottningen i Kungshuset, och Enke drottningen hos herr Hjalmar Leopold. Festen förekom oss ganska storartad, och vackrast var i värt tycke, anblicken af de väl ordnade processionerua. Kl. 4 började på Stadshuset den å stadens vägnar af borgerskapets äldste gilna stora middag för de kunglige, hvarvid taffelmusik exequerades aflilgrenadier-regementernes musik-korpser, och vid skålarne för tillfället författade verser afsjöngos af sångföreningen. Middagen slutades först omkring kl. 8 På ullmagazinet serverades en subskriberad middag, der taffelmusik utfördes af Herr Scanömingers ypperliga orchester. För öfrigt hade Herr Davidsson från Stockholm slagit sig ned med sitt Schweitzeri i ullmagazinet, byarjemte Herr Lundström inrättat en restauration i Theatersalongen, der Herr Schnötzinger med sin orchester längre fram på aftonen uppförde musik. En oräknelig folkmassa uppfyllde helt och hållet Saltängstorget och helsade med väldiga burrarop de Munglige, då de först begåfvo sig hem, och sedermera till II. M. Eunkedrottningen, för att åse det fyrverkeri, som omkring klockan 9 afbrändes på Saltångstorget, och hvaraf åtskillige pjeser lyckades sorträlfligt, men andra misslyckades deremot nåstan helt och hållet, förmodligen i anseende till den fuktiga väderleken. ben i går aston förnjade allmänna illuminationen gaf en särdeles statlig anblick och åtskillige transperenter voro ganska vackra, hvaribland må nämnas den åa stadsbuset, rådhuset, hos handlanden Tellbom, rådman Zander, på packhuset m. sl. Herrligast strålade dock stadskyrkotornet, hvars kupol längre fram på natten lyste genom dimman, som ett eldtempel, sväfvande i molnen. Bland den tallösa folkmassen rådde mycken ordning och stillhet. I dag vid middagstiden skulle hr Randel gisva konsert, och i afton giher magistraten och borgerskapet bal för de kunglilige. Vi halva nu endast några ord att tillägga om sjelfva statyen. Statyen hade på afstånd och sedd från den honel. logen i första ögonblicket ett imposant utscende; men ju närmare man kom den, desto mera förlorade den i artistiskt afseende,faldra helst om man tog vuen från någon utaf prosilens sidor, då hufvudets framåt lutande ställning och ansigtsformens olikhet med originalet genast visade sig. Den militäriska, majestätiska hallningen, den besallande blicken, det bjudande uttrycket försvunno härigenom alldeles, och i stället finner man der nagot nästan bekymradt och sorgset. Vi srukta dessutom för, att! bilden älven i annat afscende är misstecknad. Konstnårn bar neml. latit den öfverflytta hela kroppstyngden på venstra benet och upplyft det högra, liksom i afsigt alt lata den uttaga steget, men utan att ännu hafva framfört foten mera, än på sin höjd några tum fram om den venstra. Denna stålleing är sökt och tvungen, och visar för ögat liksom en försträckning i högra böften. Den nedre delen af draperiet på denna sida faller ej heller naturligt. På bufvudet bär Konungen en krans af lager, högra banden hvilar på värjfästet och den venstra häller i en handske, hvilket vi, såvida det skall vara en symbol, ej förmå uttyda. Vi hörde många anmärka, att piedestalen är förliten, och om det äfven ej kunnat skada, att den varit något större, lijelper det sig äfven ganska bra, som det nu är. På framsidan af piedestalen står Carl XY Johan Segersäll A Fredsäll. OM nå baksidan