Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1846, sida 3

2——————77— arm och så nära, all hornet lätt berörer hans kläder och stundom borttager näsduken, af hvilken en snibb sticker fram ur fickan; detta är en händelse, som vinner stort bifall hos publiken. Rasande öfver att hafva förselat sitt mål, förnyar tjuren angroppet, matadoren undslipper ånyo på samma säll. När detta upprepats 3 gänger. oftare må det icke ske, stannar ljuren, som blifvit lugnare och således farligare, med sänkt hutvud framför ljursäktaren. för att, såsom det synes, beräkua sitt språng. Matadoren afvaktar nu tjurens anfall med tillbakaböjdt bröst, med värjan framsträckt emot ljuren och muletan under värjan. Menniskan och djuret mäta hvarandra med stumt raseri. I detta ögonblick är det som hjertat vänder sig i en och andedrägten hämmas, Plötsligen rusar ljuren på, äfven matadoren tar ett steg framåt; en stöt har egt rum; man har sett liksom en blixt; har stöten blifvit rigtigt förd, försvinner värjan intill fästet i tjurens kropp. Tjuren nedaignar på knäna eller reser sig bölande på bakbeneu. sålunda går en Espada alltid till väga emot en öppen (claro och modig tjur; men tjurarne hafva icke alltid samma karakter och se icke alltid på samma sätt; Matadorens duglighet visar sigjust ull all genast uppfatta sin motståndares karakter. Emot en lömsk tjur, som, torenande list med styrka, i stället för att rasande rusa på, aflvaktar eller undviker maladorens anfall, emot en ljur, som undantagsvis ser rigtigt, men isynnerhet emot en fez tjur, som flyktar för svärdet och hvarje ögonblick förändrar ställning, blir kampen långt farligare,