adon som fasttrollad af haus blick, Chielaneron tog med en mycket allvar-am min af sin mössa för det förbluftade djuret midt under askadarnes stormande bitall-ropDet är icke nagot narri att sätta bandilleras på tjuren. Man skall reta honom på sig. med lugn atbida hans anfall. och i det han sänker kufvudet för att stånga, springa åt sidan och i detsamma å dess hals fästa de små nätta pilarne, hvilkas spetsar, som äro bildade i form at en metkrok. knappast tränga genom huden, men hvilkas träskaft genom sitt ständiga vacklande på det högsta reta och förbittra tjuren, som derföre gör de kostligaste språng. Efter att hafva blifvit späckad med 3 par anderillas, kände dess förtvitlan och raseri inga gränser längre, och från alla håll ropade man: döda den! döda den! Presidenten viftade med sin näsduk och straxt ljöd en trumpetstöt. Chiclaneroen, den samme unge mannen, som räddat Gallardos lif. närmade sig presidentens loge. Chiclaneroen, en kusin till den store Montes, och dennes båste elev, var en vacker, ung karl på 23 år, af smärt växt. Han var klädd i en dyrbar drägt af grönt silfrerroderadt sidentyg, rosenröda silkes-trumpor. manchetter af spetsar fran Mecheln och dansskor; i den ena handen höll han en läng. blottad värja ock en liten slöja af skarlakan (la muletaj. Jag har en gång tagit en matadors svärd i handen. Klingan är af det bästa stäl från Toledo, den är lang och tung och tve-ggad Parerplaten vildar ett kors, och handtaget, som år mycket ort, är försedt med biy, öfverdraget med rödt läde och afrundadt som en riug, så att tlatan handen kan hvila på detsamma. Mata