Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1846, sida 2

— meligen bred gång, som är tom. Öfver denna resa sig bänkarne och öfver dem igen logerna, af hvilka de fleste utbyras för hela säsongen; de äro vackert målade och beqvämt möblerade. Då jag kom, hade folket allaredan intagit bänkarne omkring cirkus, och roade sig på bästa vis, tills det blodiga skådespelet skulle begynna. Emellan logerna och bänkarne vexlades muntert skämt, och det kastades med pomeransskal, som oupphörligt korsade hvarandra i luften. Der hördes qvicka, muntra infall, och grisetternas voro icke de minst pikanta. Arenan var tom; endast nägra karlar körde omkring på den med vatltentunnor för alt fukta sanden. vå slaget 5 försvunno vid en gifven trumpetsignal desse, och en afdelning ejegante, blåklädde håstjägare med en slags poliskominissarie i spetsen kom in och red i skridt rundt omkring arenan. bDeretter gats en ny trumpelstöt, en OM port öppnades, och kämparne visade sig. I spetsen gingo 3 picad ores. Desse, försedde med långa lansar, och ridande på utmagrade kampar, bära en drägt, som har någon likhet med den, som bars af sprältarne under Ludvig XIII:s tidehvarf, På hufvudet hafva de en grå fällhalt, deras väst är at guldbroderadt sammet och byxorne af gult lijorlläder, som dölja en benskena af jern, hvilken skyddar högra benet emot tjurens horn, Lansen är icke något vapen, ut n endast en pik; jernet, som knappt är några linier långt, skall reta djuret, utan alt såra det, En picador blir stundom dödad, men dödar aldrig, Efter dem komma matadorerne till fots, de, kallas också Espadas, det vili säga: de, som döda; de efterfoljas at ett tjog Chulos och Bandilleros. som bilda den så kallade qvadrillen. Delta ord brukas mycket passande om dem, i thy att döma efter deras drägt skulle man snarare tro alt de ämnade utföra en ballett, än lefverera en förfärlig strid. Der är ungt, vackert folk, och i Figaos mest lysande drägt. Västen och benk läderna