Revy af Stockholmas-EäiUmänagarme Postoch Inrikes-Tidningar upotager till meddelande den norrske Constitutionelles rellexion angående den nu sammanträdande Svensk-norrska handelsoch sjofarts-kommitden, i hvilken denne medbroder, elter att bafva yitrat förhoppningar på det uuder Norrska Statsrådets ölvervägande lagda förslaget till en ny riksakt, kommer till betraktande af vigten alt den, för alla tre de nordiska rikenas gemensamma nationalkyrkan, förenar siva bemödanden till enig, broderlig samverkan. bet ser ut, som vore påstotningen utgängen från Post-tidningens egen vän, den ende erkebiskopen i Norden; ty förslaget går ut på, alt initiativet miste tagas af det nordiska presterskapet sjelft. Om resullaterna af det första landtbruksmötet, är en påbörjad artikelföljd; och en annan om läåroverksfrågan år fortsatt. benna sednare sortjenar att närmare betraktas, men det omfattande ämnet år svårt ati behandla i denna revy. bet fordrar en särskild artikel. Utur professor Lundells nyss utkomna skrift meddelas ett utdrag, ivnefattande det historiska om handlverhsskranas uppkomst. Posttidningen meddelar utur Kolnische Zeitung en berättelse om fangelse-reformvännernes möte i Frankfurt am Mayn, i bvilket älven nägra Svenskar deltagit. Aftonbladet altrycker en del af Östgötha Correspondentens artikel om partiernas ställning och bisogar nägra anmårhningar, hvilka ibland annat äsysta att närmare desiniera bvad som bör förstås med den radikala pressen. Aftonbladet påstar, att det är just den, som Ösigöthen kallar den liberala,? eller Aftoabladet, Götbeborgs Handelsoch sjöslarts-IIdning, Jönköpingsbladet och Östgotha Correspondenten sjelf, och att den fraktion, som sorut representerats i Dagen och nu krupit in i Minerva icke är radikal, utan kan vida mera egentligt benämnas eden, som icke vet hvad den vill. Detta bar gilvit anledning till rätt komika anmärkningar. Posttidningen tager nemligen förklaringen sä, att Altonbladet sjelft sörklarar sig icke vara liberalt. Minerva anmärker, att det icke räknat ÅlLehand a till de liberale, och alltså kapat linan, samt skhiljt sig från denna kronobät, som det sa länge fört i släptåg. Om konsulaterna i Köpenbamn och Helsingör inför Aftonbladet en insänd artikel, som i sill slag är rätt egen. For det första vill dess författare (förmodligen uppmuntrad af ÅItonbladets obehöriga törutsättning, att den af oss d. 14:de Sept. införda artikeln om detta ämne utgått från enskildt alsigt att åtkomma konsulatbefattning) blow se i densamma ett personligt syfte mot den nuvarande innehasvaren al dessa platser — en sak som likväl för hvarje läsare framstår säsom alldeles underordnad, då i ariikeln dels sramlyser et allvarligt nit för handelns fördel och god ordning, samt den dessutom synes tydligen blilvit framkallad på grund at Norrska regeringens och Norrske handlandes flere gånger upprepade påminnelser och hlagomäl. Men för det andra är denna aftonbladsartikel ett det mesta evideut bevis på det olämpliga i kommerse-kollegii nya forslag till kounsularreglering, som man gerna kan tänka sig; iy deri säges, all ilelsingor knappt kan kallas handelsort. Det är likväl just i fetsingor, som kollegium föreslagit, al Danska general-honsula