eva Mve VD ARFA S T MR 0rt RR RA mer, som bättre behöfde att utredas och spridas. Det bar redan blifvit nämndt, att första ölverläggnings-frågan antydde en afsigt att blanda litet politik in i öfverläggningarne. Den angick hemmansklyfningen. Jag behosver blott tillägga, att, om man ville draga någon slutsats af de bifallsrop, som af ett ej obetydligt antal böjdes för sådana inskränkta och fanatiska yttranden; som t. ex., att om den fattige ville sjelf äga ett eget jordstycke, han icke egde några anspråk på hjelp, hvarken af kommunen eller staten, så radde ibland den värda samlingen en ganska sörhärdad jordaristokratisk tendens. Men buru skulle det väl på det hela kunna vara annorlunda, då nästan alla de i diskussionen deltagande voro större jordbruksegare, och säkert de flesta innehafvare af privilegierad jord. Af de få frågor, som man på den korta tiden kunde medbinna att diskutera, kan man endast säga att följande, genom någon allmännare opinions-yttring bestämdt besvarades, nemligen : 42) Om verkningarne af alfvens uppluckring; hvilken ansågs vara säkraste medlet mot missvext; samt 15) Om verkningarne af täckta diken, hvilka lofordades. Deremot visade sig, vid diskussionen i sektionen för åkerbruket, meningarne om 44) begagnandet för vårbruket af redskap, som blott uppluckra jorden, i stället för plog eller ärder; om 45) bästa förfaringssättet vid odlingen af kärr och mossar; samt om 46) menligheten af flåhackning och bränning, icke så bestämda. Denna sektions tid upptogs för öfrigt nästan uteslutande af frågorna 24, 25 och 26, angående potatisodling, hvarvid naturligtvis potatissjukans anledningar i synnerhet vållade mycket grubbleri, men förblefvo — oupptäckte. Sektionens för boskapsskötseln diskussioner voro ofta rätt interessanta, ehuru ålven de stundom ölvergingo från det egentliga målet för frågan. Då frågan 36) förevar, angående god inhemsk race af landtbrukshästar, talade min mer om tartariska, normandiska, finska, o. s. v., än om åtgärderna för att förädla den inhemska; men diskussionen föranledde deremot till en principfråga, som blef af mera interesse. Det ifrågasattes nemligen, att mötet skulle sata ett beslut om en anhållan hos regeringen, att, i fall insörskrifning af racehingstar skulle komma i fråga, densamma måtte ske af staten och på dess bekos:nad, men icke genom enskilta föreningar. Emot sattandet af detta beslut satte sig nu såväl sektionens ordförande, som H. Ex. grefve Posse, mötets förste ordförande; men grelve Anckarsvärd åter yrkade på mötets rättighet att fatta beslut, enligt 6 2. af stadgarne, och nu medgals den. Vid voteringen om beslut i den föreslagna meningen skulle fattas, förföll likväl saken. Man får likväl af denna tilldraselse sluta, att vederbörande något skyggat tillbaka för den rätt till opinions-yttringar genom beslut, som stadgarne lemnat; men att denna rätt imellertid verkligen kan utöfvas. Om detta åter kan komma att blifva till fördel för det ällmänna, eller för de kotteri interessen, som lätt göra sig till mästare af dylika sjelfkallade representanter för klasseller nårings-interessen, sådant beror af sramtiden att närmare utvisa. Betänklig nog synes saken vara i ett land, der sjelsva national-representationen är ett sådant mixtumsrtänrcompositum al egoistiska interessen. Hvad beträffade 5:dje frågan, angående bästa utsodringen för bästar, samt de nästsöljande, angående bästa sättet att uppföda mjölkkor, angående varma stall, angående bästa sodermedlen för gödboskap och för mjölkproduktion, o. s. v., så afgass en mängd uppgifter och yttranden; men såväl i dessa afseenden, som i fråga om tecknen : på en god mjölkko, syntes man ej vara alldeles ofvertygad om något suverant. Sektionen för landtbrukets binäringar hade blott en obetydlig tid af några timmar sig medgifven; och al de fyra frågor, som utgjorde föremål för dess behandling. n:ris 52. 53. 54