3 120 4 2424 dh. allt 10( VTA a vv FCuddl 2 dato. KORRESPONDENS. Stockholm den 12:te Okt. Då jag nu går att lemna en kort öfversigt af det fem dagars landtbruksmöte, som bär hölls i slutet af Seplember och forsta dagarne af innevarande månad, bör jag nämna, att den politiska anstrykning, som det i början tycktes ega, snart osversmetades af åkerbrukets och boskapsskötselns bjertaste ämnen. Om detta bärledde sig deraf, alt man i den offentliga kontroversen var bunden af de temligen inskränkta eller åtminstone inskrånkande frågorna, eller af den enskilta diskussionen förmärkt, att politikens jordmån icke ännu var rätt sjenlig för konservatismens plog, hars och vält , lemnar jag derhän. Nog af: lika säkert som en tanke sväfvat och sväfvar öfver dessa församlingars begagnande i och för stärkandet och omhbuldandet af de så kallade abestående interessenad, hvilken nog kommer alt vid det anärmare riksdagen a sammankommande andra landtbruksmötet närma sig mera till detta mål, lika troligt är det, att högst få af de 680 förmärkt på det första, att någon plan fanns. Allt visade sig der blott vara en början och en temligen oberedd, påjäktande början, som visat, att om något verkligt sor jordbruket skall vinnas, sammanträdena måste så en helt annan plan, ledning och verksamhet. Hvad man genast sann var, att de 55 srågor, som blifvit framställda till öfverläggningsämnen, omöjligen kunde hinna att besvaras: och att för framtiden ämnena måste dels inskränkas, dels väljas med större urskiljning. bernäst visade sig, att sektionsafdelningarne (en för åkerbruk, en för boskapsskötsel och en för landtbrukets benäringar) ingalunda kunde belordra arbetenas gång, utan på sin höjd kunde lemna anledning till val af sektionsordförande, hvilka underlättade den egentligen representerande agresvens och ordförandensa besvär, emedan hela församlingen öfvervar sektions-förbandlingarne ; så att bela skillnaden mellan dem och allmänna öfverläggningen blott var föredragningen. En uppmaning, grundad på den antagna sormen af de Engelska och Tyska landtbruksmötena, att hufvudsakligen sysselsätta sig med meddelandet af rön och erfarenbeter, kunde icke gora all den verkan, man önskat, då ännu hos mången såsångan bjuder att lätsa sig vara lärd och systematisk. Man bör likväl medsgilva, att diskussionen alltmer visade, att medlemmarne insågo nödvändigheten att inskränka sig till det praktiska. Härvid framstod dock merändels allför tydligt det olämpliga och förvirrade i srägorna. Mängden al dessa måste nemligen besvaras helt olika af landtmannen sran sjellbygden öch slätten, Norrland och Skåne, hasskusten och höglandet, flygsandstrakten och kalksamt ler-stråckningarne; och man fick derföre, nästan vid bvarje sådan, höra de der agronemerna par excellence, såsom korallarier atsluta diskussionen med erinringar om, att lämpa sig efter aklimatet6, efter ajordmånena, ester etillgången för jordblandningara, efter abelenas beskaflenheta, och mera sådant; hvilket allt påtagligt visade, att hela den föregående deployeringen af enskilta arön och erfsarenhetere var, så att säga, ändamålslos, så länge den ej fick en viss, till verkligheten lämpad rigtning. Med ett ord: att på ett svenskt landtbruksmöte orera om principer, såsom allmänna, hvilka måste jemkas ester naturens mångfaldiga. skiftningar i ett land af 8000 geograf. qvadrat mils utsträckning, blifver alltid ändamålslöst. Deremot fin— ———— ——— — —— —