Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1846, sida 3

I Ahlehand a har en ersaren landtbrukare begärt och erhållit plats för en uppsats om potatissjukdomen. Han försäkrar, att nämnde sjukdom är hvarken ny eller ovanlig, den är öfver 40 år bemärkt och känd af insändaren, ebnru sjukdomen det ena äret visar sig mer, det andra mindre. Mången torde tro, att den uppkommit deraf, att potatisen en lång följd af år blifvit odlad af rotdelning och deraf urartad eller blilvit försvagad till sina beståndsdelar. Detta är misstag. Insändaren har erfarit, alt den potatis, som blifvit uppdragen af frösådd, varit mera benägen för denna sjukdom, än den, som blifvit sortplantad af rotknölarne. Man har äfven hört uppgifvas, att ifrågavarande sjukdom uppkommer genom otjenlig jordmån och gödsel; detta är äfven misstag; sjukdomen uppkommer ensamt af väderleken och kan indelas i trenne olika stadier: 1:o Rostflackar, eller hvad man kallar skabb. 2:o Torr-röta. 3:o Våt-röta. Allt detta uppkommer af samma orsak, nemligen väderleken; då den är gynnande, d. v. s. då potatisen hvarken saknar fuktighet eller värme, så att den kan fortsätta sin växt med ens, då uppkommer icke denna sjukdom; men då potäternas tillväxt afbrytes genom långvarig torka, så hårdnar deras kött och deras porer tilltorka, så att potäterna antaga en art mognad, eburu icke fullväxte; men om under detta tillständ så mycket regn faller, att det nedtränger till rötterna och uppväcker ny saltstigning, så förmår icke saften genomtränga sjelfva rotknolarne och försätta dem i växt som förut, utan bildar små blåsor på ytan (skalet). Fortsar väderleken sedermera att vara gynnande, så kan saften fördela sig i dessa blåsor och uppmjuka köttet så, att potäterna börja tilltaga i storleken på samma sätt som förut, d. v. s. att sjukdomen försvinner; men om väderleken fortfar alt vara het och torr sedan dessa bläsor bildats på rotknölarnes yta, så sönderbrista de och utsippra en sur välska samt lemna ett sår på skalet efter sig, som öfvergår till rostfläckar eller skabb. Då potåterna hämmas i växten på sätt nyss är nämndt, till dess både skal och kött blifvit så fasta, att den ånyo uppstigande näringssaften icke förmär att bilda blåsor på ytan, så uppkomma blott bruna fläckar, hvarisrån torr-rotan i fina trädar leder silt ursprung. Då de nämnde blåsorne deremot bildas och skalet blifvit af torka så fast, att blåsorne icke brista sönder i rättan tid, så blir saften i dem angripen af röta, hvilken snart angriper potäterna och utgör uppholvet till hvad man kallar våtröta. ER