engeln honom först: Gutenberg! har din fat och farfars farfars farfars far uppburit schabraoket på den och den kröningshästen, eller nött trapporna i den eller den konungens hof? Men denne mans anda befruktades af gudomen, och från den utgick Boktryckeri-konsten, och Boktryckeri-konsten vexte upp, lörmålde sig med Menniskoanden, och den dag, på hvilken förmälningen försiggick, blef bestämd att vara en högtidsdag för det kommande menniskoslägtet, och dersore firades den med en högtidlig lornering. På en sådan dag uppslog den gode riddaren Mårten Luther sina tbeser i Wittenberg och erbjöd sig att försvara dem med sin lans och silt svärd mot all verldens angripare. Och Boktryckeri-konsten, förmäld med Menniskoanden, fodde en son till verlden, och i födelsenatten tändes eldar, starka eldar på bergen ... de frankiske väldsverkarnes borgar brunno. Men den son, som föddes af Boklryckerikonsten och Menniskoanden, kallades Tidsanden. Och ban vexte till och förkofrade sig, och hans föräldrar utvalde honom en brud, Minnet, en mö, som i rätt nedstigande led härstammade från Frinetens Gudar. Formålningsdagen sirades med kanonsalfvor och storparad: 7000 man tyska, besoldade truppar paraderade förbi Åmerikanarne och — sträckle gevär: Nägon tid derefter inlopp underrättelsen om alt den unga makan besann sig i välsignadt tillstånd. Men Tyranniet och Förtrycket läto då ett Herodesbud utgå, att barnet straxt efter dess födelse skulle forgöras. Åll befallningen icke gick i uppfyllelse, derför har man alt tacka en af de vid födelsen assisterande läkarne, vid namn Mirabeau, hvilken svarade Tyranniets bud: Säg er Herre, att endast bajonetternas makt skall kunna fönjaga oss ifrån detta ställe. Ändtligen kom den stund, då barnet skulle skåda dagens ljus. Dess namn var redan på förhand bestämdt: det skulle uppkallas efter de Gudar, från hvilka det på mödernet bärstammade: det skulle heta FRIHET. J hafven bört sägnen om Pallas-Athenes födelse. Då den pansarklädda sköldmön sprang fram ur Jupiters hufvud, darrade hela Olympen, och solens Gud höll in sina brinnande filar. Då Friheten föddes, gick en jordbäfning genom all verlden; en konungakrona föll till jorden, och med konungakronan det blodiga hufvudet af den, som bar densamma. Mer än en Olymp skakades i sina grundvalar, mer än en solgud stannade i sitt lopp och såg sig förskräckt tillbaka: FRIHETEN var född på jorden. HI. Friheten och Memmäsläorna-. Tausend Ritter, wohlbewappnet Hat der heilge Geist erwählt, Seiner Willen zu erfillen, Und er hat sie muhtbeseelt. Inre thener Schwerdter blitzen, Ihre guten Banner wehn! Et, du möchtest wohl, mein Kindchen, Solche stoltze Ritter sehn! Nun so schau mich an, mein Kindchen, Hisse mich und schaue dreist; Den ich selber bin ein solcher Ritter von dem heil gen Geist. H. HEINE. Och när nu för Tyranniets och Förtryckets öron kom det rykte, att Fribeten blifvit född, då fattade de det beslut, att mot henne begagna samma kraft, hvarmed de fordom störtade hennes förfäder. — Kraft? Nej, det var icke namnet på det vapen, de ville begagna. I öppen strid hade de icke kunnat bestå emot dess försäder; i öppen kamp trodde de sig icke heller kunna bestå emot den unga Guåomligheten. Och nu bade de icke heller mer något banr, som i blind hänryckning kunde samla alla till deras tjenst ... dock jo, baneret var der; men icke den blinda hänryckningen; de hade sjelfve mördat denna medhjelparinna: de måste derföre hitta på några andra utvägar att göra sig af med . dan frultnnaeginda . —