Den beskedlige Montandon måste redan då hafva varit ganska underlig till sinnes, då han ej längre kunde dölja för sig sjelf, hutru han lättsinnigtvis af okunniga och obetänksamma menniskor Ååtit narra sig ut i vida verlden. Emellertid förlorade han icke modet, talade om de skänker, som han nästa gäng skulle medföra, och red i storm och oväder tillbaka till Redoute-Kaleh, utan att unna sig nattro, på det ej hans frånvaro tillåfventyrs måtte göra något uppseende. Redan pålöljande morgon kunde han öfverlemna Dadianens skritvelse till öfverste Brosiloff. Brefvet syntes icke göra något stort intryck. Naturligt! I Paris gällde väl Dadianen för oinskränkt heriskare öfver Mingrelien, men i Kaukasien är han mycket mindre, ån en Rysk öfverste. Likväl blef Brosiloff icke helt och hållit obeveklig, och gaf tillåtelse åt Fransosen att vara borta i fem dagar. Den 5 December klockan 8 om morgonen var Montandon färdig, men halfva dagen försvann, innan hans 5 hästar med den der i landet vanliga långsamheten voro försedde med packning; derpa förekom allehanda uppehåll, och han uppnådde icke en gång Anakria, utan måste blifva liggande vid stranden af en bäck, emedan mörkret och den fallande snön gjorde att man ej kunde finna färgestället. Den resande och bans väg visare fröso erbarmligt Emot klockan tre om morgonen kommo tre Kossacker, för att föra Montandon tillbaka till Redoute-Kaleh. Hvarföre? Frågar en Kosackerna! Den enda möjliga utvågen är: att lemna tross och bagage i sticket, i sporrstreck skynda tillbaka till Redoute-Kaleh, och uppsöka öfverste Brosilofl. — Ni har glömt, säger denne, att