Om EÄIASS-NÅI. III Art. klass-försäbtarne komma säkert att förekasta oss, att vi sorblandat aklasso och aståndo, att vi brukat dem såsom liktydiga; man påminner utan tvilvel om, att man uttryckligen sorklarat sis emot de privilegierade och pr hvar sin kammare sammanssradande stånden, och alt man endast yrkat valens bedrilvande genom klasser, hvarefter representationen skulle sammanträda och olverlägga salnsaldt, i en eller tva kamrar, men, i sednare fallet, lormodligen med blandade klasser i bada kamrarna. Alldeles ense äro väl klasstorsvararne icke i detta kapitel; men de sleste tyckas iuta ät den idee, vi nämut, Men det är med flit, som vi iillatit oss den ifrågavarande lorvexlingen. Ilvad vi förr påstått, upprepa vi: verkan af klassväsendet blilver densamma, om de valde sammansoras på ett rum, som om de sitta hvar för sig sasom stånd; och sträfvandet alt forvärfva särskilda privilegier och rättigheter blir lika ifrigt — och troligen till slut lika lyckadt — hos klasser, som hos stånd. Åntag, all t. ex. våra nuvarande fyra kamrar icke kallades stavd, utan klasser, och : aut de olverlade och beslutade per capita, i stället för standsvis; tror man, att de derlore glomde sin tillkomst, sin separata existens? De glomde den icke; tvertom blefve de hvar dag lilligare påminde derom, än de nu blilva. Vore sedamoternes anlal af hvartdera standet lika stort, så hunde man göra sig räkving på, att, da en fråga af vital (eller för vital ansedd) vigt for det ena ständet vore att algora, skule atminstone en sjerdedel af rosterna belinnas eniga om en mening. Om några flere kunde vinnas för deusamma, si mäste dev ske på alldeles enabanda sätt, som det un tillgar att vinna ett stånd eller par. Ingen verklig skilnad ligger deruti, att i sednare fallet behötves blott vinna pluraliteten — hållten plus ea — inom det standet, hvars bistånd sökes, i lörra lallet åter hvarje rost är af vist. Först och främst uppväges denna olägenhet genom de stänk-roster, som kunna erhallas äfven bland de andra standens ledamöter; men hulvudsakligen afhjelpes den genom ett senomen, som bestämdt uppstar genom tvanget för ett stands representanter att rosta tillsamman med de ofrigas: menings-strid kan ej vidare tillåtas bland hvarje sländs ombud. Nu nöjer sig Sstands-andan med pluralitet och ler åt minoriteten och dess salanga sträfvande; då skulle en njur-ransakande polis uppstå ivom ledamoterna al bvarje klass; desses pluralitet insage; huru väl hon behöfver hvar man al de sina. Just dersore, att klassen blifvit tvingad in uti siendernas läger — och eu klass ser alltid fiender i andra klasser —, sluter den sig tillsamman med en misstänksamhet, en separatism och förbittring; hvaraf behof icke känts, sa länge bvardera kamperat i eget lager. Au viona en klass for en mening blesve säledes att vinna alla dess ledamöter; och alla voteringar inom tiks-sorsamlingen komme utan tvi vel att visa soljande resultat: xx mot 3 . eller 2 x mot 2 T (då L aotages för ledamoternas antal i hvarje klass, och galedes hela riksförsamlingen S— 4 Xx). I håndelse af 2 x wol 2 x mäste man soka sin tillflykt till den namnkunniga förseglade lott-sedeln, eller ock maste man, med Herr von klartmansdorss, tillskapa fem stånd, då man alltid kan vara säker om en gilven pluralitet (wa clear majorityo, som det kallas i Amerika), eller 5 x mot 2 Xx. Antager man åter, att ledamöternas antal för bvatje klass icke är lika stort, så kommer man naturligtvis lättare till resuliaten; men hurudana de blifva, har man troligen ieke betänkt. berhån måste dock vära hlass-män, om de äro kloka. Skulle man på allvar t. ex. vilja ge arbetarnes klass lika många representanter med embetsmännens? Detia är temligen svårt all tro, då man ser förskräckelsen för den obildade massans inflytande. Så som projekterne nu synas