Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1846, sida 2

skans lycksalighet. Men landet beboddes endast af litegna, som behandlades värre, än hundarna. Beherskaren öfver detta barbariska land(omtala våra källor vidare) heter Dadian, hvilket betyder så mycket som yllafvets Ierre.c Om han verkligen har mycket alt säga lill sjös, vete vi icke, men säkert är att han besitter herrliga skogstrakter. Bokar, ekar och almar uppnå i Mingrelien en otrolig storlek. Landets närvarande furste är Dadianen David; med honom beslöto de ofvannämnde Herrarne att träda i underhandling, samt köpa skog af honom för att sedermera uppdrifva dess värde. Första bekymret var, alt skicka någon till Dadianen. Men hvem? Det var fråga om en vidsträckt resa i obekanta länder, hvarest det hvarken gafs vägar eller stigar, ännu mindre diligenser eller ångbåtar, och långt mindre jernbanor. Det gällde, alt uppskatta värdet af betydliga skogssträckor, hvilkas odemarker ännu ingen fot beträdt, och att sedan underhandla med en barbarchef, för hvilken franska språket, sederne och lagarne helt och hållet äro främmande. — Valet var svårt nog och föll på en viss Montandon, en postmästare, som lefde i Marseille tillsammans med en tru, hvilken han från dess man enleverat. Vederbörande postdirektion hade emellertid försatt honom i lugn med en månadspenning af 300 francs, för alt bringa den förargerliga emeveringshistorien i glömska. Denne Montandon föreslog Delacour, att resa till Georgien, och köpa skogar af Dadianen. Två månaders tid, tretusen francs penningar skulle förslå för resan, skref Delacour, och han hade redan genom muntligt aftal af postdirektionen utverkat permission. Om Montandon ville gå in på förslaget. så skulle han erhålla 3000 francs i en vexel på Constantinopel. Montauton skref tillbaka, att han dertill vore beredd. Den 10 Oct. 1844 skref Delacour, alt om Montandon