Dadian af Mäingrellen. vinst heter dagens lösen. Man har numera glömt de tider i Frankrike, då en sattig adelsman inför tbronen nedlade sin värja, och afsade sig adelstitein, för att under borgerligt namn drilva handel, och sedermera, då han återkommen från Indien, med stor forinögenhet, äåterfordrade titel och värja. Nu förtiden anser ingen Fransk prins eller furste det under sin värdighet att på mer eller mindre vågade förelag använda sina kapitaler, för att deraf draga den möjligen största nytta, och den revolution, som beröfvade den besutna adelu dess ärsda företrädesrältigheler, har på samma gång frikallat densamma från dess ärfda åligganden: alt egna sin uppmärksamhet och sina kratter ät åkerbruket. — Fabriker, kanalanläggningar och jernbanor räkna Frankrikes ryktbaraste namn till sina Intressenter. Det bör dertöre icke förefalla oss besynnerligt, att se en markis deltaga i ett företag, hvars resultat vi här i korthet vilja berätta, emedan det från början till slut sprider ljus öfver bildning, seder och andra karaktersegenheter. Vi låta vår sagoman, Pariser-advokaten Nogent-Saint-Laurent tala i hufvudsaken, och skola till största delen öfverlemna åt vära läsares iusigt de af sig sjelf påkallade anmärkningarna öfver märkvärdiga misstag, som så mycket utmärka alla Intressenternas begreppsföreställningar. — — År 1844 fattade ett par personer, en embetsman vid postverket Delacour, och markis de Preigne, medlem af andre kammaren, planen till ett djerst företag. De hade sått veta, att det gafs en landssträcka i de kaukasiska länderna, som, nu för tiden Mingrelien kallad, var detsamma, som det gamla konungariket Kolkis. Der finnes ingen civilisation, utan blott naturtillstånd i alla hänseenden, Den Mingreliske adelsmannen dref der endast jagtyrket, och der hette det, som ordspråk: en rask häst, en god hund och en bra falk utgöra menni