sanning, att i slera asseenden en nedsättning i tullalgilterna blifvit vunnet, och att man möjligtvis kan motse ännu större: Hvad som i denna insändares hälska anfall besinnes vara det löjligaste, är att hau, som tydligen egentligast blilvit rasande öfver, att man vagat tala om ett närmände till den fria handelsprincipen, och påtagligen sjelf är en inbiten protektionist, arllver den satsen; att de af honom hatade republikanerne redan balva ett ganska vackert skydd uti aflägsenneten från Europa och den dymedelst förorsakade dryga transportkostnaden.? Han synes saledes hafva förgätit satsens tillämplighet alven för Europa, i afseende på Amerika, ty han vill väl ej sorneka, att det är lika längt derifran och bit, som härifrån och dit? i Journal des Dibais diplomatiska svär till le Coustitutivonel, då den inneholl ett försvar för maximen, alt konungen regerar, men styrer icke, har fallit var Posttidning på läppen. bet insöres, till och med tll sitt slut, hvari drilves den sats, all då lagarua (Seplemberlagarna) förbjuda att klandra, har man ej lof att berömma, och att förena klandrets stränghet med berömmels rättvisa, är den årliga pressens kall, hvilken, då den ej kan uppfylla det, bör döma sig till tystnad. i Altonbladet fortsätter sin granskning af herr S. Theorells broschyr. På eti segrande sätt adagalägges deri den ömkliga åsigt af menskligheten och sambället, hvilken hyses af denne de konservalives champion. i Ur Jouköpingsbladet införes artikeln om Pressens slallning under den närmaste franitiden, uvarsorutan tillägges nägra anmärkningar, rörande Postudningens position till regeringen. Aftonbladet tror änuu; att !egeringens tendenser icke åro konservativa, utan snarare på sått och vis liberale; men att en betydlig del af herrar stats-rader icke ogerna se; att den olficiella eller hals ossiciella organen sysselsätter sig med att bekämpa de liberale tidningarne, på det dessa ej må kunna tränga alltför hälligt in på vederbörande, att vidtaga några genomgripande mesyrer, hvilket icke är deras sak. Man kan bär med skål fråga, om med deras, menas stats-råden, eller de nämnde tidningarne? Aftonbladet meddelar namnföorteckningen på de omkring 680 ledamöter, som deltagit i landtbruksmötet i Stockholm. i I anledning af Thorsdagens Minetva, har Aftonbladet åter börjat en polemik, hvarpå sortsättning utlofvas. Minervas anfall är biott ett uppkok på det gamla ryktet om Aftonblads-förlaggarens afsigt att sälja bladet, draga sig från politiken, o. s. v. Det verkligen förvånar oss, all en sådan eländig, personlig strid, kan af Minerva? fortsättas, sedan hon blifvit öfverlygad om sina miss ag. Dagligt Allehanda, som mest upptagits af temligen sullståndiga redogörelser för landtbrulksmötet, har lika väl i en artikel sökt besvara frågan: I hvad mån den liberala pressen uppoffrat sin frihet? Svaret är föranledt af det nyssnamn la thorsdags-ansallet i Minerva? på Aftonblads-förläggaren; det upptager detta Minervas deri sorekommande påstående, och är ganska pikant. Allehanda påstär, att regeringen redan så bundit sig vid de liberala äsigterna, och, efter man så vill, vid det liberala partiet, att hon icke kan göra sig derifrån loss; samt Patt bon redan så pass brutit med de konservative, att hon icke vidare kan upprigtigt försona sig med dem Detta är ju alldeles sortralsligt — om det så verkligen förhåller sig. , Mäatros-skKoIan i Bordenux1 att fårgogondoa ammdr af Janna fHnf