— ———— lagar, handel oen bruk; o om ock företrädesvis Svenskar eller Norrmän, böra dock desse alltid stå efter, då de ej der äro eller varit bosatte, eller der förut varit engagerade i offentliga värt, handel o. s. v. lUrkånner man nu dessa principer, skall man sinna kommerse-kollegii förslag ganska otillfredsställande, Det utgår nemligen ifrån följande allmänna grund: ! 2.0. Alt i hvart främmande land anställes blott en general-konsul, eller konsul, som har under sig vice konsuler i de orter inom distriktet, der sådana erfordras; och i enlighet med denna allmänna grund föreslås, t. ex. ett enda general-konsulat izhela kyssand, med vice konsulater i sem ryska handelsst der, samt en konsul i Finland (Åbo) med vicekonsuler i öfrige finska hamnar; ett enda gencral-konsulat i Storbritannien (London) med blott vice konsuler ialla andra hamnar; likaså i Frankrike (general-konsulatet i Paris); och i Preussen, Portugal, Spanien, Förenta Staterna; Syd Mnetika likaså, oakladt vår betydliga handel och sjöfart på dessa länder; samt icke nog dermed: general-konsulaten lorlågsas ofta inne i landet, sasom t. ex. i Madrid, Brössel, och sorenas med diplomatiska bela lolngar såsom chargö dåiafsaires, legalionssekreteraretjenster, m. m. Det olampliga häri kan ej serna undssalla någon; afsigten visar sig altlör tydligt vara, att på detta sätt, utan afscende på handelns och de enskiltas bohof, öfverflytta en del af kabiaettskassans afloningar på handelsoch sjofartssonden, eller på handelas och sjosartens sporleltådråg, eller åtminstone bereda dermed åt diplomatiska korpsen hogre lonevilkor. berfore föreslås tillika: 5:o) löner, efter graderna beräknade ifrån 4000 till 5000 Riksdaler Hamb. banko för generalkonsuler och konsuler, sam300 till 4000 R:dr kontorshyra och skrilvaret hjelp — lonebelopp, som äro alldeles öfverdrilna, om de af mig här ofvan antydde principer anloges. Dessutom bibehalles: 4:o) aQsästasgisto, öfverallt der general-konsul, konsul, eller vice konsul finnes; men vice konsul får blott hälften deraf; andra bälften skall gå till förmannen på annan ort. 5:o) Expeditionslösen för sartygshandlingar försvinner vål för inhemske, men bibehålles för utlänningar, hvilket således på det hela är ett lika onus på inhemska handeln; och 6:o) föreslås en taxa for biträde i enskilta angelagenheter, hvarom man således ej kan doma innan man får se sotslaget dertill. Slutligen tillstyrkes, aatt, jemte general-konsulaten i Hamburg, Beussel, Madrid, Lissabon, Ploreus, Athen, Constantinopel, Newyork och Rio Janeiro, hvilka komme att förenas med diplomatiska befattningar; general-konsulaterna och konsulaterna i S:t Petersburg; Abo, Helsingör, Amsterdam, London och Paris, Algier, Tanger och Buenos Ayres skulle erhålla sådana inkomster af tjensten, att konungen kunde när som helst dertill utnämna Svenskar och Norrmån, såsom egentlige tjenstemän, utan tillåtelse att på slallet idka handelo — en princip, som synes lika litet antaglig sor dessa platser, som för de öfrige, då konsulatbesattningarne, principenligt, öfverallt mäste vara desamma. Jag har nu meddelat det bufvudsakliga af förslaget; samt yttrat ett omdöme öfver dess principer. Dess ontydda kostnad, 59,000 Riksdaler sllamb. banko, eller 3000 R:dr uu. b:ko mera, än nu utgående summor, år den minsta bristen; den största åter, att den ännu mera aslägsnar konsulatbefattningen från dess egentliga och vigtigaste bestämmelse: att vara ett ombudsmannaskap, till ett slags tjenstbefautning, hvilken aldrig kommer att motsvara handelns och sjöfartens verkliga behof och blott osullkomligt uppfyller det allmännas fordringar i ofrigt. Snarare torde de principer, jag här ofvan i största korthet antydt, kunna leda till målet. Deras utveckling vore då ej svår; men sådant är embetsmännens pligt, icke den enskilles.