HORRESPONDENS. Stockholm den 25:te Sept. I en föregående artikel nämnde jag om den polemik, som uppstatt inom bufvudstadens tidningspress och om alskilliga förhallanden, som ägde sammanhang med den vanliga höstmanöver, tiduingarne loretaga för alt visa sig redo till den stora prenumerationsbataljen vid årets slut. Jag nämnde älven, at nagra af små-tidningarne börjat att begagna en ny taktik, nemligen att utsprida rykten om förändringar i ede slores redaktionspersonal, o. s. v. Redan dagen efter det jag nedsbritvit ifrågavarande berättelse, ryckte allihervao sram i spetsen och ilragasatte, all Åftonbludet var till salu. Härpå svarade Åstoubiadet skämtande; men tog sig anledning, af Minervas rellexioner ölver dess besvärliga ställDing, att sorsåkra: att denne aldrig varit bättre än pu; att det, utan att pruta på sina grundsatser och åsigter, afvaktat de 1vå åren lor alt se, om Regeringens skulle ölverensstämma med dessa; att det saledes vu är oforbindradt att huuna uppdraga det närvarande systemets karakleris ib, och att detta saledes nu kan ske, utan att man skall kuuna beskylla det for bitterhet eller torbastande, om ock bladet dervid skulle komma att i flere lall befiuna sig i en opposilionel rigining. Dewuta, som al Pust-tidningen till en början togs ganska kallt och bloti i tidnings olversigten lost omnämndes, har likväl, sedan det af Minerva sramhallits, föranledt det ossiciella bladet till en förklaring, som under dess nuvarande ställning är rått rolig. bet försäkrar nemligen, ati det aicke gerna ser, om Altonbladet åter blelve ev oppositionsblad; att det i detta afseeude står på en helt annan plan, än Minerva; att det aldrig deltagit i hennes och f. d. aObagenso missnöje derolver, att Altonbladets opposition upphört; alt det med sågnad sew, att ÅItonbladet blifvit så förnuftigt, att det ville vara belatet med en regering, som ärså pass liberal, som den nårvarande, och att det uppgifvit den därabltiga sorhoppningen, alt en regering — och dertill en Svensk regering — skulle kunna vara radikal, d. v. s. omsatta de fordna Aftonbladistiska lärornao, m. m. Posttidningen förklarar vidare, att det föreställt sig, att Aftonbladet skulle blifva allt wera sorstandigt på denna väg, och sfortsarande lemna Regeringen det bistand, som från en s. d. oppositionstidning skulle baft värde; att det blot blandrat den förmyndareton öfver Regeringen, hvilken bladet ibland tagit och dess sorsok att gora henne till en Aftoublads-administralion, o. s. v. Men att den ej begriper anledningen till det nya löftet att återgå i opposilionel rigtning. 4vi satta ejo, säger bostiidningen, ahvad det kan vara, som tilldragit sig i Skåne under sommaren, eller på Stockholms slott under H. M:is frånvaro, som kan föranleda sill den hastiga scontsorändringen.) Denna förklaring, i hvilken Posttidningen tillika gor sig man om att skilja Allehanda från Astonbladet, sägande: datt det gör de sednare deu rättvisan, all det ledes af principer och icke af hugskutt, yrsel eller kollrighet, såsom Dagligt Allehandas, är verkligen rätt nojsam. Man ser deri tydligen en manövrier, i politiken paminnande om salig general v. Schulzenheim, som alllid, da han tappade bort sina bataljoner, trötode sig med, att konung Bernadotte förklarat honom vara ale premier manuvrier de la ;ucde.?a Emedlertid är det något eget, att hela denna nanover anställes i Posttidningen straxt efter det en politiske manovriern, som man eljest skulle zunna parera tio emot ett, åtminstone härvid sjort adjutanis-tjenst, högtidligt protesterat emot åstaendet, all han deltagit i Posttidningens reaktion. Härmed må det däck vara harn cam holst