H Å Sa oh E7j He ) Målet emellan kapten Z. Pettersson och t. (. general-konsula Ilabieht i New-YVerk. llerr Habicht yttrar följande beträffande den al mig till honom uthåndigade vexelu: (Jag agaf honom eu bref såsom qvillo, alt jag ce aeOLAil hans anvisning på sig sjelf, sugande oderult, all anvisningen vore god endast för adet belopp, hvaruti han blifvit bUlesalld. — — Jag inser liaval ej, att han mera tydligt kunnat forklara, att jag icke vore skyldig att infria namune vexel torr, än jag blifvit sakfälld, och da ej mera al densamma, äv bvad mig af domareu blisvit alagdt. Ålt jag, med anledning af olvaubemalte hans bref, desssorinnan bestred vexelus iniriande, bör väl icke skäligen kunna olverblagas, synnerligast då man allordrade mig 53 slormner uti assurans-premier och postporto, byilben utgift Herr ljabicht bort vidkannas; Herrar Labouchere Co galvo honom saledes derom ingen selaktig underrättelse. a Nar Brock blef dömd att betala rättsomlkostnaderna så val på su egen som på min (Peuerssons) del, så egue val beer Habicut än mindre rätt alv hos mi; Ullaga dessa Dollars 72,57, och ait godtgora sig 400 Dollars uti arlvode at sin al mig aldrig amagne eller begagnade advokat. Huruvida, herr Emmett var obehörig att uppbara detta arfvode och dessa kostnader utolver bvad jag enligt räkning (N:o 1) förut mast ersätta tor de dagar, rättegången pästod, eller huruvida allären värit ä ineta, tolde värd eu problem, oupplosligt af anda än honom och houns priucipal. Jag erkänner att jag från herrar Labouchere homp. genom berrar kuyper van Dam Smeer i Kotterdam emottagit, icke värdet af Dollars 327,13, som bort utgöra fl: 817,70 ester il. 2,50, utan endast sl. 786 o. 21. Jag försöker nu, säger Herr Habicht, att lagligen for kapten Petterssons räkning uthrusva ifrån Brock de ofvanberörde Dollars 72,57, oca hvilken tröst emotiager jag icke al honom uti dessa ord, under mivt missnoje med hans handlingssått i öfrigt; hans demodanden synas dock bafva sramskridit temligen längsamt, eftersom mera än ett är förflutit sedan beslutet meddelades slerr slabicut om detta Biocks aliggande. Emot personer, som vågat sig att uti det bevis, (Litt. A.), jag bilogade min förra skrift, behråästa skälen tor min klagan, gor han dessa beskyllningar: De trenne sjökapiener, som berillnat hlagoshriften, sävål ursäktar soni behlagar jag, emedan jag val vet, att de blifvyit forledde att umderskrisfta ett dokument, hars innehåll de ej fullkomligt förslodo eller kande, varande uppsatt utaf ÅI. M. pellersson, som tecknar sig mulklare bokhållare, men HArs ratta namn ar Malmgren; illa känd uli Götheborg, hans födelsestad; så val som har. Saledes skulle dessa aktade mån halva låtit sörleda sig at, under edelig förbindelse, utgifva ett falskt betyg, för att vanära Herr slabicnt med besbyllningen att hafva emot min vilja företagit rättegang på min bekostnad, oatadt hans hedersord att derföre ansvara? Icke har ilerr Habicht direkte utpekat sorlelaren; men da man ingalunda kan misstaga sig på den, han menar, så soranlätes jag al dessa dubbla orsaker odmjukast anbälla, det täcktes llöglosl. Kongl; Kollegium påkalla sjokaptenerne S. Nordbergs och C. A. Hagströms edeliga bestyrkande af deras ofvan åberopade betyg. — I hänseende till det omdöme; hvatmed Herr Illabicht utmärker H. M. Pettersson, så har så vål han, som Herr llabicht, öfvergifvit fäderneslaudet — båda af enahanda orsak och för samma åndamål. Ålt den förre omhytt namn, säges härleda sig ifrån, att flera i NewYorfk vistande Svenskar skola heta Malms