Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1846, sida 1

4 (10 1150 JUP all plwmså Tällylsda Me nog härom för ögonblicket, och nu tilkdet egentliga al hvad mera han till silt urskuldande hos Höglofl. Kongl. Kommerse-kollegium behagat ansora, nemligen: 1) Alt jag, medan förhöret med Wikström föregick, infann mig på konsulatet och beratlade, all en man; vid namn Brock, hos hvilken Wikström bodde, mitt mig på varfvet, der mill sartyg låg, och hotat att taga lifvet af mig och styrmannen; samt frågade hvad jag i detta fallet skulle göru: Alt Herr Habicht svarade; utt jag kunde anklaga Brock inför polisen; alt ej någon fråga var i detta mål, att han (Habicht) skulle ataga sig detsamma, hvilket jag icke begärde; att han ej heller lofvade att betalå omkostnader för mitt enskilta gral, och alt, om jag talat sanningen, så skulle han ej hafva sagt mig, att Brock kunde straffas för hvad han gjort. 2) Alt jag följande dagen inför polis-magistralen i hans nartaro afläde ed; att Brock hotat all taga lifvet af mig; ätt Brock derpå blef arresterad. Alt dagen derpå, vid förhör med Bröck och mig samt våra villnen, det tydligen berlstes, att Brock ej hotade mitt lif, men alt han emot mig brukat ovelligt tal samt att jäh sjelf dragit en laddad pistol ur fickan och hotat Brock, att, om han kom mig närmare, shulle jag skjuta honom. 3) Att detta forhor upptog en del af tvenne dågår; ätt jag htade Herr Robert Emmett, en af de förste advokater der, att försvara mig. Att donuiren icke dessmindre fann, all min anklayelse till en del var ogrundad och frikände Brock samt älade mig alt betala rältsomkostraderne. Att det är dessa kostnader, som, lillkka med llerr Emmetts fordran, utgjorde summan pesos 52,50; hvilket han sager anses mycket, men att dock en ansedd advokat der fordrar från 10 till 20 Pesos per day för sin åtgärd; och 4) Alt han aldrig åtog sig att betala räkningen för detta mål, utan ansåg sig göra iillfyllest, då han åtog siy av på egen bekostnad genomdrifva IVikstronis, intill dess han blef straffad, m. m. Da det, som jag na baft äran att i sammandrag återgifva af Herr flabichts forklaring, utgör; beträllande mina anspråk, föremål för Hoöglosl. Kongl. kollegii bedömande, så avser jag mig dersore bora detsamma i lika ordning hbesvara. i 1) Uppgiften; att jag, under det förhöret med Wikström föregick, insaun mig å konsulatet och berättade tilldragelsen med Brock, är origtig. Det var kl. 4 på e. m. d. 50:ude Nov., då inbrottet utaf Wiksiröur, om bord a biig. Tapperheten, fofölvades; det var omkr. kl. 2 som han blef arresterad och jag derom underrättade H:r Habicht, hvilken då beledsagade mig till polisen, der intet forhör med Wikström denva dagen företogs; det var kl. 5 samma eftermiddag som jag, efter att hafva tillsett milt fartyg, till konsulatet återvände och omtalade huru Brock, denne Wikströms medbrotisliog, under mellantiden sörsökte att fullfölja det vald, hvarifrån Wikström genom arresteringen sorhindrades. Ilvarkon uti ilrågavarande tilllälle eller eljest sade mig llerr llabicht att jag kunde anklaga Brock. Sant är, all jag icke sordrade, att han skulle åtaga sig mälet, och ban kunde följaktligen ej heller utan min begära sofva det ; sjelf förklarade ban dock saken vard en Svenska nationen så nära rörande angelägenhet, att han icke kunde undgå, att, så vål emot Brock som emot Wikström, sjelf uppträda i egenskap af åklagare. Men ej nog härmed, han gick ännu längre. Då jag icke blott srånsade mig all belattning med saken och allt deltagande i de deraf bärflytande kostnader; utan ock yttrade; alt jag, heldre än att blottställa mig för dylikt; ville åsidosätta mina anspråk på Wikström och försona mig med