11011011 SUH1HCNRHMG AA LALIU D1CYUCI OLM IU1198 4 — utli denna stad Här borta Town utaf originalet. bemerary P.S. Då är jag ganska säcker de vill Coma och skicka dom till Getle med några skö-Captener och beder däm till att förfordra don till Posst Contorett utte Eugland do är jag säcker till att finna däm. Jo Alström. g (Utanskrift) Till Kongl. Hove Predicant och Prosten Herr Petter Österman Gefle Borgeslän Alfta Alfta kyrkoBy Gefle och Söderhams Post Contorett — Bollnäs — Jge heller någon annan uttaf Prässte scapet Sockän. — Alt förestående afskrilt är, i de delar som af det inig förevista original brefvet finnas i behåll, bokslaf för bokstaf lika lydande; intygar med embetets underskrift och insegel. Stockholm d. 4 de Augusti 4845. Fredr. M. Calwagen, Not:s Publ. (Stämpel). Lika lydande med den af notarius publicus styrkla afskrist, intygar Ex olsicio G. DJURBERG , Stockholms stads aktuarie. ( Sigill.) Lika lydande med den bestyrkte afskriften inlygar: Eric Aug. Björck, Henric Bratt, Handelsbokhallare. e. o. Kammarskrilvare. Litt. F. N:o 92 Nyare Uelsingborgs-Posten Lördagen den 453:nde November 4828. INRIKES NYHETER. Stockholms Dagblad för den 7:nde dennes ionchåller nedanstående artikel: Följande sannfärdiga berättelse torde med särdeles interesse emottagas af de sleste bland våra läsare. Den bevisar, att man, med god vilja, redligt sinne, drift och beslutsamhet, stundom kan draga nytta till och med af hvad man anser för sin olycka. Den innehåller dessutom ett skönt drag af barnslig kärlek. Händelsen är följande: För ungefär 20 år sedan begaf sig bit till Stockholm en sattig husmans-enkas son, som näst före sin afresa tjenade såsom dräng på Gästgilvaregården, i sin sodelsesocken Alfta, i Sydvestra Helsingland. Här lärde han Snickarhandtverket ocb blef slutligen Gesäll. För att söka sin lycka och ytterligare forkofra sin skicklighet i yrket, afreste han härifrån till London, men blef, icke långt efter sin ankoist dit, tvingad alt taga värlning, emedan ban af okunnighet råkat en afton för länge qvardroja på ett spisqvarter. Som ban alltid hade uppfört sig städadt och ordentligt, ansåg han denna håndelse för den största olycka, hvari ban kunnat röka. Under det ban, osver sin fatala belägenhet satt försänkt i djup bedröfyvelse, bemärktes han af en Sjökapten, hvars fartyg låg segelfärdigt för Amerika. Denne meddelade han orsaken till sitt bekymmer och begärde hans räd. Kan du simma, frågade kaptenen; som en fisk blef svaret. Man ofverenskom då, alt den olycklige, under nattens mörker , skulle simma till fartyget, för att, såsom Matros, algå till Amerika. Detta lyckades, vinden var gynnande och med gladt hjerta såg den kort förut så bedrolvade främlingen Europa försvinna. Hans esterlemnade kläder jemte ett silsversickur, som sillvaratogs af polisen, öfversändes och framkommo riktigt till hans Mor, tillika med den nedslående underrättelsen, att ägaren, medelst dränkning, afbändt sig lifvet. I denna tro lefde man också allmänt i hans födelsebygd, tills, för fyra år sedan, ett bref ankom till handelsbuset Petter Brändström comp. i Gefle jemte ett inneliggande till pastors-embetet i Alfta. Dessa bref underrättade att den såsom död ansedde Snickare-gesällen Alström lefde, vistades i Demerary, var egare al ett stort skennsvarf och decenfam af on befvydlio förmå