AA FER 2—2 — 2 2 REG AAA. — HNESLÅLLLS NUÄU,BkBHELGE2iS. Från Stockholm. Sedan Kongl. Vetenskaps-akadewmien,, efter anmodan, afgilvit yttrande angiende tjeuligaste såttet att förvara potates undec nu iuträllasse sjukdomsforhällanden och att tillgodogöra den, som af sjukdomen börjat angripas, har regeringen latit afttycha ett erforderligt antal exemplar af detta yttrande, for alt genom lånsstyrelserve spridas blaud landsortens jordbrukare. Yttrandet lyder, som soljer: Di den sjukdom, som sedan 4850 alltnännare angripit po ates-vex en i Europas sles a länder, ålvensom I Amerika, och sistliset ar på spridda ställen hos oes visade sig, under de inäckärände bade slerestådes och i högre grad synes uppträda, har man, onktadt inhemska rön änun foga kunnat anställas, likvål ansett följande till betydlig del på ufländska iakltagelser gruudade erfarenhet böra komma till allmänhetens kännedom. Sjukdomen visar sig merändels längre fram på sommaren eller på hosten, i sin lmdrigare form endast hos sjelsva pötälerna på äåkern er ler efter skörden i sorvaringsrummen; i de svärare åter bade på kalen och tosffuhten. Det förra var hos oss sallet under sistforflutna ar; det sednare under det nårvarande. På de förut till utseendet friska stånden uppstå hastigt a blad och stjelkar större eller unudro biuna, slutligen svartaktiga fläckar, Som sammanflyta till dess bela kalen avtagit den mörka färgen och bortvissnat, liksom efter srost. Sijelkarne hälla sig en tid upprätta och blilva skora. Då potaleskålen af torka eller mogpad vissnar, blir den deremot gulbrun, vek och seg. — Poutäterna erhalla vid samma tid, eller efter skörden, mer eller mindra bopilytande, först ljusare, sedan mörkare, bruna flickar på skalet, som på dessa ställen insjunker till flata lorsankningar, snarlika koppärr, sedan sjelfva polatesmassan närmast under dessa an: tagit brun förgs Än utbreda sig släckarne allmännare på ytan, än åter förena de sig likt en gördel kring midten eller vid ena ändan. I denna sjukdomens första grad äro potålerna ännu till silt inre fasta och hvita, utan obehaglig lukt, blott närmast under skalet äro de bruna liksom ett stött äpple, eller forsedda med en eller annan brun, djupare ioskjutande kil. LIltast synes detta, när nyss asskurna skifvor al 12—1 lineas tjocklek hållas mot dageftt, eller helt i mörkt rum mot en ljuslåga. Man ser då närmast skalet en brun, mer eller mindre sammanhängande, ring, från hvilken fina adror af samma färg sprida sig inat. Så länge sjukdomen ännu icke vidare sortgått, medfölja de sjuke delarne skalet, när detta på kokta holäier aflos-as. I denna sjubdomsgrod är rotfrukten till förbrukning duglig. Användes den icke nu, inträder snart sjukdomens sednate grad, i hvilken den ej mer kan begagnas. Fläckarne utbreda sig snart osver hela ytan, och denna erhåller ettiskroiligt, nästan barkartadt utseende med svartaktiga, vårtlika utvester, samt hemsökes al mögel och andra svamparier jemte insektlarver och Ferd smärre kräk, som intränga i potäterna. Samtidigt med sorändringen på ytan sprida sig rotan och den bruna färgen djupare in i massan, än sammanhängande, än i greniga ådror, l dess slutligen alltsammans okergår i en morkare, eller ljusare, rutten och stinkande mirja, som efter suklighetens afdunstning sammanfaller inom skalet till en lätt och torr Massa. kokas potäter, i hvilka sjukdomen hörjat sprida sig djupare, blifva de härda, sega och illaluktande. Med den nu heskrifna potatesjukdomen bör ej den så kallade potates-skoriven sorblandas, hvilken endast angriper skalet och gör detta skrosligi, ej heller polä ernas genomvexning eller Ulskjiulande af ålar. en under varma nstar.