Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1846, sida 3

— och sedan lära dig att älska honem. Plåga icke din sar, slicka, tig, du skall blilva iyckligare. än du tänker. — IIuru kan man vara lycklig med en man, som man icke älskar? — Har jag icke sagt dig, att du skall älska honom, så snart ban blir din man. Hvarje god hustru älskar sin man, oroa mig icke Maria, var en förnuftig flicka, såsom du städse varit: Jag säger dig, det är redan afgjordt. Och den gamle konstnä. en atervände till sitt arbelsrum. . Maria gick i trädgården, för alt lemna sritt lopp at sina årar. I en asflägsen vrå af denna trädgård befanns ett ställe, hvarest Rafael Morghan plägade lägga ut sina skisser till torkning. Var det tillfällighet eller uppsåll ... Volpatos douer riktade sina steg ål detta håll och satte sig på en bänk, som beskuggades af en hög grupp af tallträd och cypresser, och lemnade fritt lopp åt sina tårar. Hon hade icke länge sutit här, förrän hon hörde steg, som närmade sig och i nästa ögonblick stod den unge Neapolitanarn framför henne. — Maria! utropade han, i tårar! hvad har kändt? Och sättande sig vid hennes sida, slingrade han sin arm kring hennes lif, och drog henne med den andra tin sig. Maria lade sitt hufvud på hans skuldra, ech grel med tilltagande häftighet. — Rafael, suckade hon, min far har sofvat min hand åt signor Antonio. Den unge kopparstickaren studsade tillbaka, och skiftade färg. — AL Antonio, utropade han. Oförnuftigt prat! derom kan icke vara sragan. — Ack! svarade Maria, hans beslut är faltadt, och han tåler inga invändningar. Hans sista ord till mig voro: Allt är redan afgjordt! det gilves numera icke någon hjelp. (Forts.)