Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1846, sida 3

skrika, emedan min goda Antonio älskar. dig så innerligen, att han önskar få behålla dig så länge han leiver. Tror du alt en flicka födes endast och allenast i afsigt att hushålla för sin gamle far? — Jag vet icke, min käre far, suckade Maria, Jag skall aldrig vara hällten så lycklig, om jag gör någonting annat. Derpå slingrande sin arm omkring hans hals, fortfor hon smekande, ehuru med en af. tårar afbruten röst; är pappa ond på sin Maria? Är hon en dålig hushållerska? skall hon lemna sin plats? — Bort med ditt oförnufliga prat, sade fadren. Min Antonig skall göra dig mycket lyckligare, än din far kan göra det, Maria. Och du skall sortsarands vara min hushållerska, goda barn, om det blott kommer derpå an. Hvad hindrar oss att lelva lillsammans, ... Du och din man, jag och Ralacl. Vet du, flicka, alt du en dag skall blilva maka åt den största lefvande man? Antonio, säger jag dig, skall gifva sitt namn åt sill tidehvarf. Och för all betrakta bilden på en annan sida... han har redan en pension å trehundrade dukater af yenelianske senalen, och det är blott en början. Knappt 23 år gammal, och redan en pension af 300 dukater! Du skall blifva rik, kan göra godt, och gifva allmosor, mitt goda barn! — Jag pehörver ej rikedomar, Svarade Maria, allt jemt gi åtande. IIvarsöre skall jag gifta mig? Äro vi icke så, som vi äro, kän tligen lycklige? Men med signor Canova kan Jag aldrig vara lycklig, ty jag älskar honom icke. . — Icke älska honom! ropade Valpato, något vredgad., icke älska min goda slitige Antonio. Hvad har du emot honom! Hvad har han väl gjort dig? — Ingenting, suckade den unga flickan. Jag tror icke, alt han någonsin, hvarken i godo eller ondo, talat till mig. Men jag älskar honom icke. — Men så snart du blir hans hustru skall du älska honom. Du skall först gifta dig med honom,