Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1846, sida 3

och jag kan med skäl säga, ingen bältre hustru åt dig— Men skall hon också lemna sill bifall? frågade Canova. — Om hon skall? invände den gamle mannen leende. Vi skola fråga denne derom. Vi vilja ej inbilla flickorna att de ha någon vilja; de komma snart nog under fund dermed, när de äro gifta. Du skall få henne, och du skall sc, alt jag eger vilja nog för dig och för henne. — Men jag har ingen orsak att tro, att hon älskar mig, sade bildthus ggaren. — Icke älska dig! ropade Voipato. Hvarföre skulle hon icke älska dig, har du någonsin gjort henne någanting ecmot? — Himlen bevare mig derföre. — Nå hvad skulle väl då hindra henne att älska dig? Jag älskar dig, Rafael älskar dig, hvarföre skulle ej Maria likasåväl älska dig som vi? Och när hon en gång blitvit din hustru, så skall hon äiska dig bättre och innerligare, än någon af oss. Volpato meddelade ofördröjligen åt sin dotter den unge bildthuggarens förklaring och sitt eget löfte. Men denna öppenhjertighet upptogs ingalunda så, som han hade väntat. Maria bleknade som ett lik, hennes kinder blefvo färglösa, och hennes röst var knappt hörbar, då hon frarnstapplade dessa ord: — Ni har lofvat det, far? Ni säger, att ni har lofvat det? H — Ja, ja, mitt barn, jag har lofvat det. Ar du måhända förskräckt, derföre alt jag talar Om en man för dig? Du tänker måhända, all giftermålet är någonting så rysligt. Dårakliga Maria! hvartill tror du väi, alt unga flickor äro till i verlden, utan för alt giltas? Maria utbrast i tårar. — Per Bacco! per Giovel! utropade den gamle mannen, det går för långt. Är du ett barn? Du