Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1846, sida 3

————— —— —77 Man kan lätt föreställa sig efter denna historiamin lifliga astundan att få lära känna hjeltenMadame Wyse föreställde mig honom. Med luvilket intresse afhörde jag ej dåren uti Mareville! Hans milda ansigte bar ännu prägeln af hans länga lidanden, han talade med ytterligt saktmod. och hade ej något af den liflighet, som tillhörde hans är, men hans blick saknade hvarken eld eller ungdomlighet. Hans tankar buro stämpeln at en sann gudsfruktan, olyckan hade mognat hans förstånd ; och tvärtom hvad man beråknat, hade hans ristande på ett därhus endast tjenat till att stärka hans förståndskralter. Hau uppläste för mig flera bref, som han hade tillskrifvit sin far, sedan han lemnat Marville. Jag gör här ett utdrag af ett af dem, Alskade fader! i Jag hoppas att detta bref, ej skall förorsaka Er någon missbelåtenhet. Gud skall veta att jag ej vill oroa Er!..... Jag har varit offer för en nedrig anläggning. Ni var okunnig derom, icke sannt? Ni skulle ej hafva tillatit, att Piman inspärrat ert barn på ett dårhas. Ni år rallt för ädel, allt för mensklig, för att döma mig till ett sådant förfärligt straff; jag hade ju ej sörtjent det? ..... Ni skulle hafva fruktat den dagen, då det Högsta Väsendet skulle frågat Ei: Hrar har du gjort utaf det barn, som jag hade gylvit dig? Af hvad orsak ville du berofva det Psitt förnuft? Huru har du kunnat väga att förstöra mitt verk? 0! min far, hvilken törfärlig tanke! Min mor har befriat mig ur detta nesliga fängelse.... Mitt beslut var genast att rådfråga mina pligter emot Er, och min erkänsla emot henne.