intrasslad har vål tit. S. icke menat, sast ordet halkat ur hans penna. Att olika förfaranden för olika förhällanden blifvit uppgilna, är väl bvad som bör vara uti lärobok i en vetenskap af praktisk natur. Bokträdet, då det skall uppdragas till fullkomlig skog i olika förhållanden, jordmåner och lägen, fordrar alla uppgifna för: sigtighetsmålt, det ena här, det andra der. Ått afbandlingen om bokskogens förnyande blisvit vidlyftig, bör icke tillskrifvas lärobokens författare säsom ett fel, då det ligger i en läroboks natur alt visa, huru man bör förfara i alla möjliga forekommande fall och att dessa verkligen äro många och olika, det vet äfven troligen herr S. som, efter egen uppgift, sysselsatt sig med bokskogs uppdragande. Att det i Skåne finnas bokskogar, som äro uppdragna utan de många ljushuggningarna, är sannt; men huru mänga fullkomliga hokskogar linnas då i Skåne? Det torde äfven tillätas mig fråga: har tit. S. någonsin sett en sådan? Vet hr S. hvad man menar med benämningen fullkomlig skog? Hvad tallen vidkommer uppgisver läroboken, att den icke behöfver något skydd under första året; men att sådant är förmånligt för den lika som för de flesta andra trädslagen, eburu i olika mått, att skydd för tallen under dess första uppväxt i Sverige är till och med oftast behöfligt om man vill åstadkomma fullkomlig ungskog på möjligast korta tid, det inser hvar och en, som sett huru de späda årsplantor, som uppkomma på grund eller stenig mark, i fritt läge, vid inträffande stark torka, slockna utaf och dö bort. Visserligen är det beqvämast att bibehålla hittills följda sorglösa förfaranden, obekymrad om buruvida i de afverkade trädens ställe nägon ungskog uppkommer på längre eller kortare tid: men om det är det mest vinstgifvande betvislar jag. Deremot är väl en sornustig skogshusbållnings hufvudåndamål att uppdraga på alla afverkningsplatser möjligast fullkomliga skog på den kortaste tid, for att sålunda bereda den största möjliga vinst af skogen. Härtill fordras både kunskap ocb omsorgslullt förfarande och det i högre grad än biuills användts. Det är dock hvarken mera kostsamt eller besvärligt alt verkställa, om man blott förstär sig på och vill organisera arbetet som sig bör. Alt Tit. S. behagar kalla min bok oKonstmakeriere är jag honom skyldig mycken tacksamhet för, likasom han behagar orda om länga afhandlingar, sammanskrisna, ur ån en, ån en annan författare o. s. v. Jag torde dock få fråga om Tit. S. sramburit i dagsljuset någon enklare och bättre? eller om jag hemtar något ur hans opus? Jag bar aldrig skytt för att rådfråga andras erfarenhet och jag skulle tro, att få arbeten, vare sig i hvilken vetenskap som helst, skulle hafva sett ljuset, om icke sramsarna slägtens erfarenhet legat till grund för deras utarbetande. Utan att, som många andra, dölja ur hvilken källa jag hemtat, har jag tvärtom citerat de sörsattare, jag följt och hade Tit. S. genomlåst läroboken, så hade ban äfven funnit detta; och han hade då säkerligen besparat sig den mödan att onödigtvis klandra en person, som velat gagna bade med egen och, (hvarför icke?) äfven med andras erlarenhet. Med all tacksamhet skall jag emottaga rättelser, som halva skul för sig, och skall använda och äfven besvara dem; men med den ytliga okunnigheten, eller med dea, som af egna möjliga intressen m. m. föranledes att häckla, bar jag kvarken tid eller håg att inlåta mig i några transaktioner. Jag sar imellertid öfver dröjsmålet med att besvara Herr S. recension, meddela, att jag under loppet af sommaren varit och ännu är stadd på mina vanliga tjensteresor; hvadan jag icke forr än för kort tid sedan, fick se det nummer af Götbeborgs Handelstidning, som inneholl nu besvarade recension. Södermanland i Augusti 1846. r —