2r II (41 ÄC4 —9 2 — ( k K4 recension af aLårro bok i Skogsvetenskapen, af C.L. O b h a r i u so asorsta deleno, anhåller författaren till denna lärobok, att Red. benäget i sin tidning äfven lemnar rum för nedanstående anmärkningar vid nämnde recension. Herr Sylvanus tillkännagifver, att han betvislar det undertecknad någonsin varit elev af Cotta. Genom detta tillkännagisvande visar tit. Sylvanus, att han alls icke känner till Cottas lefnadssorhällanden; ty innan Cotta blef föreståndare för sorst-akademien i Tharand, hade han redan i Zillbach, såsom Sachsen-Weimar-Eisenachisk forstmeister, ett mycket besökt institut, från bvilket flere utmärkte sorstmån utgått, såsom t. ex. obersorstrath König i Ruhla, sorstrath Sarau i Danmark m. sl. Känner händelsevis HBerr S. desse mån, så kan han ock af dem göra sig underrättad om och buruvida någon C. L. Obbarius varit elev hos Cotta. Al benägen vänskap och för gammal kamratskaps skull skola dessa Herrar, derom är jag öfvertygad, icke undandraga sig att lemna tit. S. det svar, att de samtidigt med mig bivistat Cottas institut i Zillbach. Vill Herr S. öfvertyga sig om och huruvida jag äfven i afseende på Hartig (Hartwig är ett i läroboken insmuget tryckfel, hvilket, jemte några andra i den snart sårdigtryckta andra delen, jskall rättas), velat tillegna mig ett oförtjent beröm, så må ban göra förfrågan hos dess son, Herr oberforstrath och professor D:r Th. Hartig i Braunschweig, hvilken då utan tvifvel äfven skall hafva den vänskapen för mig att intyga sanningen af mina ord. Herr S. uppgisver som skäl, hvarför han icke tilltror mig bafva varit Cottas elev, att mitt namn icke finnes i alorteckningen öfver Cottas många elevero. Jag har visserligen icke baft det nojet att läsa denna förteckning; men att den icke upptager alla Cottas elever, kan jag och med mig flera upplysa tit. S. om; ty troligtvis upptager denna förteckning — om den finnes till annorstädes, än i tit. S. inbillning — endast dem, som varit Cottas elever sedan han blef föreståndare för sorst-akademien i Tbarand. Den al tit. S. nämnda C. F. Obbarius år min 20 år yngre broder, hvilken, efter att först hafva sått handledning i vetenskapen af mig, ett år bivistade Tbarandska academien. Men nog bärmed om tit. S:s misstag i detta hänseende! Detta misstag torde till en del visa, huru rätt Herr S. haft i andra hänseenden. Herr S:s gjorda anmärkningar om läroboken visa, att han möjligen kan vara en theorel isk, men också att han icke är någon praktisk forstman. Vore han någotdera, så visste han åtminstone hvad hvarje nyläring vet, att nemligen rena björkskogar lemna mindre ränta, än alla andra trädslag, som anses förtjena att uppdragas i skogen, likasom han äfven då vetat, att jordmånen i rena bjorkskogar ovillkorligen ester hand försämras. Orsakerna härtill äro omnämnda i läroboken. Rena talloch granskogar äro alldeles icke förkastade i läroboken; der är blott sagdt, alt det ganska ofta är mera förmånligt alt uppdraga dem blandade med hvarandra, eller ock med andra trädslag. Grunderna hvarföre äro också upptagna i läroboken. En skogskunnig vet dessutom, att ändamälsenligt blandade skogar lemna en större afkastning, än rena skogar. All icke alla trädslag böra blandas, likasom att blandning icke bor ske på alla jordmåner, är naturligt, och läroboken uppgilver, hvilka trädslag passa bäst tillsammans och i hvilken jordmån. Alt til. S. bar uppdragit bokträd kan vissermm ——k— ———————— —— ——nn— — — ligen hända — i en trådgård; men detär dock belt olika förhållanden att ändamälsenligt sköta bokskog i större skala, eller några få individer. All jag i läroboken lofvat lemna anvisning, huru bokskog han uppdragas med mindre besvär och omsorg, än man förr trott behofvas, mins jag väl; men att jag lofvat visa, huru den kan uppdragas ur fröet på fria fältet, der