och närmande sig en ung höfdings hus, hvars far för ett halft arhundrade sedan varit hans samtidige vapenbroder, i det glada hopp att något bland den gamle krigarens bara skulle komma ut, såsom en passande godbit för hans förderfrade appetit, lade han sig ner på lur vid dörren. Genast höres ett buller derinne, han lyssnar. Det är Hammeees, den unge höfdingens hustru: hennes barn mår illa, och hon beger sig ästad till sin mors hus för att söka hjelp. Hon fattar i dörren med handen, och kannibalen skyndar sin väg. Han springer undan i mörkret; han låter henne gå nägra famnar framåt. då ett slag af klubban sträcker henne död för hans fötter. Den unge lammce väntar förgäftves på sin hustrus återkomst. De hade endast några få år varit gifta; och han älskade henne med kärlekens hela liflighet, och då han derjemte med visshet förmodade, att hon fallit ett offer för den grymme demon, som länge varit hans olyckliga tolks plågoris, åfven som att han aldrig mera skulle återse henne, så blef han utom sig af sorg, afslet sitt hår och sönderref sina kläder, utan att vilja mottaga någon tröst. Den hvite missionären besökte honom. Han hade länge, och ifran första början trott, att der så allmänt fruktade demonen var ett vidunder af mensklig gestalt, Erinrande sig det förhallande, att en gammal höfding hade vid hane ankomst visat det mest härdnackade motstånd mot den nya låran, och förklarat sin afsigt vara att lefva och dö såsom kannibal, likasom hans örfäder gjort före honom, var han öfvertygad, att denne gamle höfding, ehuru allmänt ansedd för död, likväl ännu lefde, sysselsåttande sig nu, som förr, med tillfredsställandet af sina omenskliga be