Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1846, sida 2

—— —ä—— bevisades att valmännen blifvit bestuckne, äter förlorade denna plats. Uli detta uppskakade tillstånd såg han mycket uti en origtig dager; om till ex. herrar kommo till honom och, då de belsade på bans fru, räckte benne banden, så höll han detta för elt bevis på strastbar förtrolighet och gjorde sin fru förebråelser derför. UHan botade benne tillochmed med döden, och då hon edligen bekräftade att hon icke ansåg sig säker för honom, och äfven var bekymrad för sina barns skull, så anställdes i Juli 4843 en laglig undersökning al hans tillstånd, och juryns dom utföll sålunda, att han varit vansinnig alltsedan d. 24 Oct. 4842. Man satte honom imellertid icke på något darhus, utan gaf honom en vaktare, med hvilken ban till förbättring af sin helsa kunde företaga en resa. Ankommen till Liverpool rymde ban från denve och for till Paris. Der gjordes. å hans frus vägnar vid domstol påståenden, att han åter skulle utlemnas åt sin vaktare, men som af de franska auktoriteterna blefvo underkända, i det den anställda undersökningen bade haft till resultat, alt han antingen var alls icke vansinnig, eller dock icke i sådan grad, att det kunde vara farligt för andra. Han stannade i Paris till bösten 1844, då han reste, ester erhållen säker lejd, till London, för att vid högsta domstolen utverka en resning af den dom, som sorblarat honom för vansinnig. Forhandlingarne ofver hans ansökning varade i Juli månad 1844 i nio dagar; han lät genom sina advokater öfverlemna en mängd gynnsamma intyg och ashora många vittnen ofver sitt fullkomligt sunda Sjålstill. stånd, och inställde sig äfven personligen, på det att man af hans svar måtte kunna öfvertyga sig, att han bade silt sunda sornust. KostnaJerne i och för denna rättegång uppgingo till 4880 e, men den slutades icke lyckligt för honom, ty rikskansleron lord Lyndburst fällde efter sorgfälligt öfvervägande af alla omständigheterne, den 8 Augusti 4844, den dom, att han måste stå under uppsigt och icke sjelf kunna förvalta sin förmögenhet. För att undgå en vaktares uppsigt, begaf han sig åter till Paris, och, enligt domstols beslut, utbetaltes derstädes till honom af hans förmögenhet 60 i veckan, hvarpå han skulle hafva kunnat lesva ganska anständigt. Ar 1845 besökte ban badorten Kissingen, hvarest han träffade lord Combermere, bvilken gaf bonom ett intyg, att han var fullkomligt frisk och fri från sinnesrubbning. Detta jemte andra beedigade intyg af läkare, olficerare och personer af olika stånd lät han derefter jemte en ansökning af den 48 Juni 4846 förelägga den nuvarande rikskansleren, Lord Cottenham. Han anhöll uti densamma, att ny undersökning måtte anställas af hans själstillstånd och en till detta ändamål utsedd kommission pröfva honom i Boulogne eller Dover eller å hvilken annan plats som helst, och sedan befria honow från all uppsigt samt öfverlåta honom sjelf förvaltningen af bans förmögenbet. Tre advokater, Nolt, Shadwell och Banks visade den 51 Juli utförligen, att herr Dyce Sombre var berättigad att erhålla en sådan undersökning och rikskansleren förklarade alt, efter hans mening, tillrackligt var anfördt för att föranleda en noggrann undersökping af alla omständigheter. En undersökningskommission skall nu således afgå till Dover och så länge dess forhandlingar vara eger herr Dyce Sombre ett oinskränkt bruk af sin frihet, förutsatt att ban förblir i Dover. Hans fru svälvar nu redan i dödsängest, att resultatet af denna undersökning måtte blifva, att hennes man erkännes halva sitt fulla förstånd, i det han di kunde fordra att hon skulle återvända till bonom. Men skulle han ock nu icke vinna sin önskan, så kommer han dock, ända tills han ernär sitt mål, att tid efter annan ingilva ansökningar i samma våg. Intyg om sitt förbättrande och sitt förstånds sunda forfattning skall han nog kunna anskaffa, och då det icke fattas honom penningar att betäcka kostnaderna af en ny undersakning. så kommer väl en sädan icke eller