Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1846, sida 3

— Nåd! — ropade han med slocknande stämma. — Din benådning skulle tillhakakalla min mor ur hennes graf! — skrek Herman, och sänkte tvenne gånger sin knif i Spanjorens rosslande bröst. Sedan drog han upp systerns bref ur sin flcka, stack det i likets mun, å hvilken ännu förmärktes häftiga ryckningar, afskar sedan hufvudet. som han sorgfälligt insvepte i ett stycke af ett segel, och rodde deruppa, efter att hafva kastat den blodiga bälen i Schelden, skyndsamt tillbaka till staden, Ett par timmar senare visade sig en som siskare klädd person vid porten till det omnämnda palat-et, med begäran att få tala vid Donna Ines, gemal till Don Emanuel Verdugo. — Här är en dyrbar paket. som man uppdragit mig att tillställa Signoran; skynda er, det år brådtom! Några minuter derefter förnam man ur signoras gemak ett genomträngande skrik. Tjenarne störtade in i mängd och studsade tillbaka af förskräckelse, vid anblicken af ett nyligen afskuret menniskohufvud. Donna Ines blef vansinnig; himmeln förbarmade sig dock snart öfver den arma qvinnan och tog henne hådan. Andra dagen såg man på torget i Breda en med damin betäckt ryttare stiga af hästen. hållande en ung qvinna i armare, hvilken snyftande låg vid hans bröst. : — Gråt icke mera, Eleonora! — sade han bedröfvad. — Blod har aftvått skymfen. Kastilianaren sofver med minnet af sitt brott, der Scheldern är djupast. SLUT,