grundläggare, M:r de Metz sconselklier hon or a ire ala Cour ropal de Paris) och M:r le Vicomte de Bretigneres de Courteilles beslutade att verkliggöra den böga tanka, som de tillsammans hyste och så länge hade begrundat. Det fordrades en sällsynt kraft, lugn och förtröstan för att kämpa mot de första hindren. Allt skulle uttånkas och organiseras: uppfostringssätt, arbetsordning, aga, på en gång saderlig och sträng, reglemente, lärare, styrelse, penningetillgång, allt, ända till bostaden för dessa arma barn, som man ville rycka undan brottet, förnedringen och eländet. i luerrar de Metz och de Britigneres första omsorg, sedan de försäkrat sig om nodigt understod af administrationen, blef, att i en af den anlagd normal-skola bilda unga underlärare, som kunde uppfatta deras åsigter och biträda dem vid utförandet af desamme. De åtogo sig sjellve läårarekallet för 20 ynglingar af omkring 48 års ålder, födde af hederlige föräldrar, moraliskt uppfostrade och redan vande vid åtskilliga arbeten, som de sedermera vid kolonien borde hafva inseende öfver. På samma gång kallade de den enskildta barmhertigheten till bjelp och lade grunden till en förening med namnet: Soci åtpaternelle. Dess ändamål är att alhjelpa holoniens behof, följa dess utveckling samt skydda och vaka ofver barnen, då desse, efter att hafva lemnat kolonien, blifvit helt och hållet srie och erhållit sysselsättning hos andra medborgare. Före slutet af 1859 var en del af byggnaderne i Mettray upplörd. Den 22:dre januari 4840 ankommo de forsta barnen, nio till antalet. De utgingo från central-korrektionsanstalten i Fontrevault, samt voro med assigt valde bland de mest vanarlige och bland dem, som al uppsyningsmännen ansägos vara de mest eböjlige. — Det är från denna dag, som grundläggningen af kolonien egenttigen daterar sig. I September månad 4842 räknade den redan nära 200 barn. Under loppet af det följande året vexte antalet till 300, och bestär för närvarande af 400 gossar af mellan 6 och 20 års ålder, hopsamlade ur dräggen af de stora franska städernas sysslolösa och vanartiga ungdom; Nästan från sin första anläggning här åkerbrukskolonien Mettray blifvit besökt af ett stort antal resande, hos hvilka dylika försök alltid uppväcka en loslig nysikenhet. Den snygghet och regelmässighet, som utmärka byggnadernes yttre, förbereda fullkomligt de intryck, som man erfar vid åsynen af den ordning, som råder inom desamme. Formen antyder fullkomligt idcen. Ingenting påminner här om fängelset; Barnen äro indelade i familjer; hvarje familj består af 40 personer, som bebo ett enskildt hus och ledas af en chef, pere de samille), som biträdes al 2:ne underlärare. Tvenne andra af familjen, med titel ge äldste bröderne ), dela ledningen och uphsigten med dessa trenne söreståndare;s AÄrbete är första regeln eler vilkoret i denna inrättning. KI. 4 om morgonen året igenom är hela befolkningen på benen. Åkerbruk, klensmeds-, skräddare-; snickareoch skomakareyrket, halmslatning, vagnarbete, hushällsgöromål och mera dylikt sysselsätta alla barnen. Man har omsorgsfullt weslutit alla handtverk, som blott idkas i ståderne. Man vill endast undervisa barnen i sådana, som kunna gilva dem sysselsättning på landet, för att om möjligt af halla dem från lastens brännpunkter. Födan är tillräcklig. klädnaden, såsom vi redan nämnt; tarflig och grof, men vid och beqväm. Sosoch matrummen äro inredde som ombord på sartyg. Kolonisten sofver i en hängmatta, som upphån) Denne påre de famille, som är en person ut normalskolan, har en faders uppfostringsrättigheter och skall äfven såsom en sådan utöfva desamma. Vid familjens id skall i de unges hjertan framätskridandet i det goda fästa sig. ) Desse väljas bland holonisterne sjelfre, de åtnjuta vissa företrädesrättigheter framför de andre och vidmakthålla bland dem en viss slags di