äkerbörukskolonåen i Mettray. Ungefär 14) mil från staden Tours i Frankrike i departementet Indre et Loire, vid stranden af nyssbemåälte flod, ligger Mettray, den bekanta åkerbrukskolonien for asonerne af G6:te artikeln i franska strafsbalken) (code pnah Redan på längt häll fängslas uppmärksamheten af dess nyligen uppförda, fristående byggnader, i en vacker trakt, omgilne i af bördiga fält, under en ren himmel. Då man kommer närmare blie man förvånad öfver byggnadernes regelmåssighet och likformigbet; de äro alla simpla, omålade och tegeltåckte. bet hela Har ett eget men tresligt utseende; det liknar hvarken en by eller ett mejeri. Kapellet, som böjer sig i midten af denna åuläggning, saknar säkerligen icke sin betydelse; det bäntyder på en moralisk i ide, ett mera upphojdt ändamäal, än ett vanligt industrielt eller ekonomiskt loret tag. Under det man är sysselsatt med att betrakta och begrunda allt detta, skallar ljudet al en klocka. Dorrarne till de små husen öppnas, barn utkomma i mängd, men med ordning och stillhet. De äro fördelade i vissa afdelniagar, hvilka stå under sina egna belälhasvare, och dessa befälbafvare åro barn, liksom de sjelsve. Alla bära de verktyg och redskap, t. ex. hogalslar, skyfflar, spadar, hackor, rassor 0. s. v. De hafva en taktmessig gäng och begisva sig bort i olika rigtningar. Den ena afdelningen marscherar tätt förbi den resande, som da af den helsas med militårisk honnör. Alla barnen äro simpelt, nåstan torltigt klådde; men snygga. De båra rockar af groft tyg och tiäådskor. Den resande roar sig med att betrakta den bland dessa barn rädande snygghet och ordning, deras friska, förnöjda och muntra utse. ende. Han tror sig redan kunna förklara hvad hvad han ser; han häller nemligen före, att dessa barn äro elever i en landtbruksskola, icke i ett institut der endast rika yoglingar, som hafva tillfälle betala för sig, vinna inträde; men i en itiråttnåtig, der någon menniskovän afl enskildt drift och med egna eller sammanskjutna medel uppfostrar fattiga Darn i landtmannayrket. Utseendet föranleder denna förmodan, som dock blott till hälften besannas. Den resande bar framför sig — en uppfostringsanstalt för vanvårdade barn. Dessa unga åkerbrukare, som se så nåjda, sliliga, ordningsälskande och glada ut, dessa barn med blomstrande ansigten, öppna, talande blickar, hafva alla varit anklagade för större förseelser, några till och med för brost. Faderoch moderlöse, öfvergifne, eller införlivade med brottet, genom löräldrarnes exempel, hafva de alla varit inför rätta. De förbrytelser, som ärligen till domstolarne och Assisrätterne i Frankrike framföra skaror af barn, äro i allmänhet: tjufveri ute på marken, uppstudsighet, kriogslrykande, snatteti och äfven någon gång mordbrand. be äro under 16 år; man anser dem hasva handlat af oförstånd, och bar derföre enligt 66:te 2 i code penal lrikant desamme. Imedlertid kunde man ej ålergilva dem en frihet, den de så missbrukat, eller återskicka dem till föräldrar, som så illa uppfyllt sina pligter såsom sådane. Domstolarne hafva ansett det visare alt skicka dem till korrektionshusen, för alt der uppfostras — en regel, som äfven lagen föreskrifver. Den känsla, som förestafvat detta lagbud, är i sig sjelf god och moralisk; men ända hitills har det esterlesvats på elt så emot afsigten med detsamma stridande sätt, att det medfört flera olägenheter, än fördelar. Det har ) Denna artikel har följande ordalydelse : Ett barn under 16 år, som förgått sig emot lagarne; men enligt domstolens utslag icke kan stållas till ansvar derföre, skall frikännas ; ; men, allt efter omständigheterna, öfverlemnas åt sina föråldrar, eller insättas i ett förbättringshus, samt der uppfostr as och hållas i förvar så länge domPO ( Alde 55