Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1846, sida 1

IR redan ur medicinsk synpunkt, detta upplostringssätt, att af flickor bilda ett slags drilhus-plantor af onyttig mangkhunnighet. Åiskilligt bör härtill läggas, då vi betrakte ämnet ulur moralisk och sociell synpunkt. Modets makt bar hår inverkat på ett i sanning behlagligt sätt. Föräldrar, söm tillhöra den så kallade medelklassen, skola häri, säsom vänligt, täfla med dem de anse hogre och förnämare, och hvilkas lesnadsvanor de vilja tillegna sig. . Hvad visar oss den dagliga erfarenheten? Borgarens, handtverkarens, köpmannens dottrar skoJa i ungdomen lära sig allt annat, än det för lifvet nyttiga och användbara. Inhemtande af ej blott ett, utan oftast tvenne eller ännu flere moderna språk, iolårande af lexor i särskilta vetenskapers elementer, musik, ritning, konstsömvad, med ett ord: allt, som hör till sinare bildning och talangernas uppöfsvande, skall redan lran barnaäreu upplaga flickans tid och draga bennes håg ilrån sadana ämnen, af hvilka ensamt bon kan ba eventlig nytta i framtiden. Modren, uppammad i nyttig verksamhet, anses snart alllför öbildad och prosaisk, så att fåra är, ätt dottren ser den olärda öfver axlarne. Efterhand utvecklar sig den högmods-anda, som alltid åtföljer ytlighet och missbildning, och hvarigenom man ser med förakt ned på andra, hvilka mån tror sakna sadana soreträden, dem man sjelf anser sig äga. Ur delta skäl låter lätt förklara: sig, hvarföre döurarne i buset sa smäningom finna det odrågligt alt höra talas om; än mindre alt sjelfve täga nagon del i hvad angär köket och hushållningen. Sadant allt må ölverlåtas åt domestikerna, och redan den omsorg, som alltid ansetts åligga dourarne, att sillse det de sjellve äro, såsom det prosaiska uttrycket låter, pela och rena, kännes alltför tung, för att icke främmande biträden skola anlitas äfven till de minsta förbättringar på garderoben. De fina singrarne få icke skadas af sådan sömnad eller stickning, utan mäste sparas för pianot eller penseln. . : Med en sådan uppfostran, som bestämmer vanorna för hela lifvet, sättes qvinnan ej blott i ett olycksaligt beroeude af andras hjelp i mycket, deri hon borde kunna hjelpa sig sjelf, utan, hvad än värre är, bon alstrar hos sig småningom den olyckliga sörvillelsen, att de snusmoderliga pligterna utgöra ett slafveri, hvarifran man bor, en gång för alla, goöra sig fri, för att i dess ställe egna sin häg och verksamhet ät andra häll. Med andra ord: qvinnan invånjes, tid elter annan, i den loreställningen, au hon är och bör vara något helt annat, än det, hvartill natur och samhällsförhållanden bestämt henne. Föreställom oss nu en sådan flicka vid den ålder, då möjligtvis någon skulle väga äfventyrel, all med henne förbinda sina lesnadsoden. Med hvilka anspråk skall hon ej inträda i samiljelilver? Uvad kraft och duglighet skall hon dit medföra att vårda mannens husliga angelägenheter? Ilvilka betydliga tillgångar skola icke för utsättas för en husfader, söm skall underhålladenna lyxartikel? Vi medgilve, aft uttrycket är strängt, men sanningen affordrar Oss detsamma, och vigtigt är, alt icke dagtinga med den sträsva sanningen. Ligger ej i det ontydda en orsak, nyarlore mången man, äfven i någorlunda goda vilkor, nödgas bälva tillbaka för ett äktenskap, hvars första början, bosättningen, nedtynger bå nom med skuld i soljd af den eleganta såstmön alla anspråk. Och den, som vågar försöket huru ofta riskerar han icke att deri misslyckas om han ej genom vis ledning Kan smäningon invänja sin bustru till sundare föreställning on Fonnes lefnads bestämmelse. Häri ligger ock orsa