— — — ——— LITTERATUR!:). I. . Soldatlifvet i Fredstid. Af F. W. llackländer. Ölversättning från Tyskan af H. E. von Normann. Götheborg, C. M. Ekbohrns ossicin, 1846. — 268 sidd. in 8:vo. Pris: för Subskribenter 1: 16; för köpare 1: 24 b:ko. Sjette kapitlet, betitladt Ståndqvarter och Marketenture , innehaller äfven en hel hop pulslustiga saker, bland annat en anekdot om en major v. Ente, hvilken bade den oturen, att på en stor parad och i närvaro af en tysk burensauchtigkeit blifva utskrattad af hela ossicerskorpsen. Scenen i den lustiga marketenterskan är tecknad med ett sådant lif och en så godlynt humor, att den, i vår tanka, kan al intet i samma väg öfverträffas. Sjunde kapitlet, en kantonerings-idyll, låter läsaren kastar ev blick in i den poötiske underofficer Feo lot Doses innersta, för kanonieren H änyo tillsammans med fröken Emelie, lörsänker bonom i kärlek ända upp öfver öronen och kastar svartsjukans förrädiska gnista i löjtnant von If?s uppstoppade hjaltebröst. Ilvad kapitlet saknar uti ilylliskt? ersätter det så mycket rikare i bumoristiskt bånseende. Åuonde kapitlet , wed osverskrift Manöverdagar, ger lasaren en med yttersta trobet och ett sprittande lif tecknad bild af en simulacre, ett krig på lek, så ordnadt, som om det kunde blifva allvar af midt i skämtet. — Nionde kapitlet, en Fältmanöver, är i det hela taget blott en fortsättning af det åttonde och nästan ännu interessantare, än detta. Dose ölverträlfar under deona fältmanöver sig sjelf: han gör genom en skickligt utförd krigslist fyra officerare till fångar, anammar deras bästar, sprider förvaning i fiendens leder och, bvad som är det bästa af allt, försätter den gamle von 1., vid afgifvandet af rapporten om alla sina utförda bragder, i det allraförträffligaste lynne. Sjellve kapten Feind, och det vill mycket säga, wåste skratta hogt, då Dose berättade lör honom hvad som förefallit. Tionde kapitlet redogör för en Bivouak, under hvilken kanonieren H anvo, till lojtnant von Lis stora sorargelse, sammantrålsar med fröken Emelie. Vill läsaren bafva ett litet exempel på buru denne simple kanonier förmar skildra — nå väl! se då här nedan ett sadant, taget ur mängden af hundrade andra sig erhjudande prosbitar: Der stod jag nu ensam med flickan i den tysta natten. llela den främmande omgilninven gjorde henne något ängslig, så att hon smög sig något närmare intill mig. ben dofva musiken i lägret derborta, hvars dys ra tonmatt blott emellanåt genomskuros af trumpeternas smattrande frojdeskrällar, liksom af elänsande blixtrar, hvilka följdes af slagen på bastrummano, liknande en aflägsen åska; dertill de sprittande blixtskenen på himmelen, som imellertid bade blifvit öfverdragen med moln; vid vara fötter bäckens morka våg, i bvars lugna spegel blixtrarne skuro sällsamma irrbilder — allt deta var för heunes hjerta så främmande, så nytt, och om hon också med fröjd åskådade menniskornas och elementernas lek, så fattades likväl hennes bröst af en hemlig fasa, som af ett fint nät, hvilket äfven omslöt mig, Punder det jag tryckte hennes arm fastare intill mig och emellanat kände dess lätta darr?ning. Jag vet icke, huru det kom ull: oaktadt den varma sommardagen kände jag en hemlig rysning, och fastän jag var temmeligen ?yan vid larmet omkring mig, märkte jag likväl det minsta buller, den ringaste blixtstråle Poch skådade, liksom flickan, ångsligt uppåt den mörka himmelen samt spralt till vid smattrandet af gevären, som hördes här och der —