Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1846, sida 1

alnars bana, dubbel seger (heats). Vid första lopningen hanns målet sorst på 2 min. 30 sec. al Sven Olssons ligertecknade hingst Spältt, 4 är, ester Vyvyan, undan ett bondsto. berester sramkom Pebr Bengtssons i Årrarp suxhingst, 4 är, efter Morrisdancer, och sist Peter Peurssons, på Raa rebar-sto, Lida, 4 år, efter Y. Camel. Åbon Christian Sonessons i W. Ramlösa bruna hingst, 4 år, blef distanserad. Vid andra löpningen lramkom Lida först på 2 m. 56 sec., derelter Spult och sist Pehr Bengtssons i Arrarp fuxbingst. Vid tredje lopningen framkommo hästarne i samma orduing som vid den andra, nemligen först Lida på 2 min. 55 sec., hvilken salunda tog första priset, 500 Rdr b:ko, dernåst Spätt, sow vann 400 Rdr; tredje hästen blef nu distanserad. — Föreningens Penningepris för allmogens hästar, 2000 alnars bana, aldelningslopning; sorsta hästen får 50, andra 50 och tredje 20 Bdr b:ko. Af 5 tällande sramkom abon Sven Olssons Iuxsto, 5 är, efter Y. Vyvyan, först på 4 min. 50 sec.; derefter på en hall hästlängds afstand samme egares bruna hingst, 6 är, elter Vyvyan, och dernäst abon Påbl Westessons stichelhariga hingst, 5 är, elter Y. Vyvyan. bessa togo alltså priserna; 2 hästar distanserades. Därelter uppvistes de tvä-ars hästar, for hvilka belöningar astundades. be voro många och flere ovanligt vackra. 200 Rdr b:ko utdelades i belöningar och dessutom 45 sillver-jettoner. Till auction var ingen bäst anmäld. — Eit nytt bevis på Danskarnes utmärkta gåstvänlighet eller rättore broderlighet fingo Svenskarne röna d. 40 Juli. Eti sällskap af 450 personer, llerrar och Damer, hade förbyrt anglartyget Isefjord, för att göra en lusttur till byreha, ene. Man vånade sig ett nöje, ett godt nöje, så mycket biltre, som arrangementerna voro förträffliga, och man bedrogs ej, utom såvida, att det olversteg allas våntan; dertill bidrog mottagandet af och umgänget med Syskonen på andra sidan sundet. Efter landstigningen kl, 2 tägade de resande med Sk. husarreg. musikkorps i spetsen till Bellevue, der kaffe dracks, och hvarest de resande inviterades till klampenborgs brunnsoch badinrättning, som besägs. Sedan sällskapet besett skogen och eremitaget, samlades det åter i klampenborgs concertsal. banskarne hade den artigheten, att läta sin musik biträda Svenskarnes. Nu uppstämdes en munter vals och par om par svängde sig i glådtig dans uti den vackra och rymliga musikoch danssalen. Utanför i det gröna intogos förfriskningar så i mat som dryck. bå första glaset tömdes, uppsteg hr Hellman, en af direktörerne vid Klampenborg och proponerade en skäl åt Svenskarne i enkla, men hjertliga ord; d:r Thomander tackade a Svenskarnes vägnar; vid begge dessa soaster saluterades med skott, sansarer och väldiga hurrarop. Svenska sruntimrerna egnades en skål al prof. Otto; dr Wieselgren uppträdde såsom våra qvinnors representlaut; värdigare bade de ej kunnat välja, med lillig inspiration förenades en kraftig klangfull stämma; det sörselade ej sitt intryck, då ban, i helgd af det gamla gemensamma häfdvunna bruket i begge landen, att den först kallas Danneman, hvilken en qvinna gisfvit band och bjerta, föreslog skålen för Danmarks qvinnor. Sång och musik omvexlade. — Vid afresan kl. 10—11 soretrådde åter musiken täget, som nu, omgilvet af de Danshe, gick ned till sartyget. På stranden tackade prosten Psilander å de resandes vägnar för all visad artighet. Iustruktör Lielsen svarade och tillsade Svenskarne ett bjertligt lesväl. De resande voro ombord; musiken spelte upp ångbålssången; raketer upppingo från fartyget; en stund var tyst, men nu blandade sig dänande burrarop från fartyget med de på stran: den ståendes; jublet accompagnerades af kanonsalut från Danska landet. Nu gick macbinen, då upplystes stranden af vacker bengalisk eld; ånyo hurrarop, hvilka så längt de kunde höras besvarades. Allmän munterbet och belåtenbet rådde bland de hemsarande; de njöto att