Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1846, sida 3

Ett ögonblick sedan Pos-tragnen stannat på gården af ett hotel, störtar sig prinsen Öfver den och upplyfter den slöja han tror döljer den otrognas drag; — vid nennes asyn drar han sig tillbaka, intagen af förvaning. Det var hvarken Ghiraldina eller hennes älskare. Under det den unga damen sätter i ordning sin costym, frågar hon den resande, som på, ett så ovanligt sätt adresserat sig till henne: Är ni vice-konungen i Italien? : Och innan prinsen hunnit svara. lemnar hon honom ett bref. Eugene bryter machinmässigt sigillet, kastar ögonen på underskriften, hvilken var ingen annan än den Fransyske officerns, tecknad under följande rader: Min prins! Jag vågar hoppas på förlåtelse af eders höghet, då jag upptäcker att mitt handlingssätt enda-t varit styrt af intresse för edert väl. Då jag uppdagat en qvinnas otrohet, ovärdig eder kärlek, återskänker jag kejsarens adopterade son till din höga prinsessa, som är hanom be-tämd. Detta misstag, förenadt med tröttheten efter en brådstörtad resa, var tillräckligt att återk sen till medvetande af sin värdighet. Efter några timmars hvila Återvände han till Milano, och två månader derefter var han den lycklige maken till prinsessan Amalia, konungens af Bäjern dotter. Emellertid hade förföraren med eltt offer döljt sig i granuskapet af Milano, för att undvika de första efterspaningarne; det var Ghiraldinas kammarjungfru, som i postvagnen till Neapel spelat alla prinsin herrskarinnas role. I sitt gömställe erforo snart de älskande att prinsen skänkt dem sin för