INEELHAENLS NNILIILELTEES. Från Stockholm. Med extra lågenhet af den 31:ste dennes. Den sorgelest i anledning al korvetten Carlskronas förolyckande, hvilken firades sistl. gärdag i trädgärdsföreningens lokal och hvaraf behållna inkomsten tillfaller den olyckliga besättningens efterlemnade enkor och barn, var både gynnad af den vackraste väderlek och ett ovanligt stort tillopp af menniskor. Troligen omkring 5,000 personer. Redan kl. 6 e. m. såg man betydliga grupper promenera uppåt Drottninggatan, och emot kl. 7, då festen skulle begynna, var gatan utanfor insången till södra paviljongen nästan spärrad af vagnar och folk. Konserten uppfördes al 5:ne korpser, nemligen en fullstämmig orkester under anförande af br A. Schnötzinger, Kongl. flottans musikkorps, samt en sångarchor, hvilka, omvexlande med hvarandra, exequerade de stycken, som i en serskild repertoir förut i denna tidning blifvit uppgisna. Man hade i öfverensstämmelse med den bedrosliga anledningen till denna fest valt musikpjeser, hvilka tillhörde den mera bogtidligt allvarsamma genren; och detta, sammanlagdt med den lisliga påminnelsen om korvettens förolyckande, hvilken på ett imponerande vis gjordes af det för tillfället uppresta monument, hvarwed man hade prydt nedra delen af trädgärdslokalen, ökade i siu mån det uttryck af sorglig dysterhet, som hvilade öfver hela festen. Man kunde läsa i allas ansigten, all det icke var nyhetsbegäret, som denna gäng hade dragit tillsammans en sädan menniskomassa , utan deltagandet for de olyckliga, som blifvit på ett så bemskt vis offer för det roflystna hafvet. Till och med i sina drägter visade många, att sorgen öfver den bedröfliga händelsen var delad med dem, för hvilkas skull denna fest blifvit anställd. En och annan djupare sorgdrägt, som här och der brot af emot de öfriga drågterna, antydde på närmare lörhällanden tiil de hådangångna, genom kamratskapen och vänskapen, om icke genom slägtskapen; ett allvarligt, våderbitet ansigte talade bär och der, om sjömannen och farorna af det bekymmersamma lifvet på hafvet; och der vånner träffades och helsade hvarandra, syntes leendet framtvunget — det trisdes icke i går bland blommorna i den vackra trädgården. Det monument, hvarom vi talat, hestod af en kolossal obelisk, dekorerad på ett smakfullt sätt med flaggor, vimplar och signaler. Den bar följande inskrift: At minnet af befäl och manskap på korvetten Carlskrona, som sorolyckades i Floridagolsen, den 50:de April 1846, samt på sokeln efterföljande verser, författade af d:r Sätherbera :